Då har jag suttit och skrivit massa på min förlossningsberättelse för någon vecka sedan här på bloggen och trodde att jag sparade det så jag kunde skriva den klart när jag hade lite tid över, åh inser nu när jag tänkte skriva den klart att den inte blev sparad!!!

Blir superduper arg och lägger ner projektetjust nu, kanske skriver jag på den ikväll istället om jag hinner. Nu lockar det mera att gå ut en promenad med vagn och M och V på sina cyklar (det är bara då de hinner med i mitt promenadtempo..

Han blir dessutom 4 veckor idag :) stor dag för liten bäbispojke.. Dax att börja med D-dropparna.

Vecka 4;

Om du känner dig ovanligt låg eller orolig kan det vara en förlossingsdepression. Sök hjälp på vårdcentral eller BVC.

Från veckoplaneraren för stressfri och rolig bäbistid

     Grattis lillkillen!! Idag är du 1 månad :D

Tänk så snabbt det går för en månad sedan var jag på förlossningen oc44h fick en eda.

Det här är någon minut före krystvärkarna börjar, detta är den sista bilden jag bad M knäppa på magen. Klockan 11:45, 12:22 är han ute

Första skötningen på rummet uppe på BB avdelningen.

Nu är han stora killen som hade sin tiderdress första gången igår... Blir rädd för hur tiden springer ifrån oss, men försöker att hinna med att njuta av tiden vi har.

En bild på D från igår med tigerdressen på, han sover inte utan det är full fart på sprattelgubben :D 

Fem minuter före midnatt dog min farfar. Han somnade fridfullt in medan min lillasyster E satt och höll honom i handen. Just nu känner jag bara en enorm lättnad för hans skull, de senaste halvåret har han inte gjort mycket annat än lidit. Äntligen är hans lidande slut.

Jag har pratat en del med mina stora barn om farfar med dem, för att de har hälsat på min farmor och farfar en del nu senaste 18 månaderna ungefär. Jag har sagt att farfar är gammal och jättesjuk och snart kommer änglarna och hämtar honom så han får fara upp till himlen och där kommer han åxå att bli en vacker ängel som kommer att vaka över oss.

Jag har inte träffat farfar särskilt mycket sedan han blev sjuk på riktigt, det är både synd men samtidigt så vet jag att jag på så sätt kommer att ha lättare för att minnas den fantastiska männsika han var som frisk när jag var mindre. Hur han till och med vid något tillfälle passade på att ta en ridtur på vår gamla snälla häst som även hon befinner sig i himlen sedan många år tillbaks nu, Jackline..

En sak är jag väldigt glad över, farfar hann träffa Damien och fick även veta att hans namn kommer att leva vidare med honom. Nu låter det som om jag bara är glad över att en person som funnits i hela mitt liv är död, så är inte fallet. Visst är jag ledsen åxå, men efter att ha blivit så sjuk som han var är inte livet längre värdigt utan bara ett lidande. Jag kommer att sakna honom massor och hoppas för farmors skull att hon har kraften att klara av hans bortgång så att hon får finnas kvar bland oss länge till.

En bild på mig och farfar på min studentdag, det är som han var på den tiden som jag vill minnas honom.

En bild på farfar när han får träffa Damien för första och enda gången. Damien är precis 48 timmar på kortet.