Är det vanligt att inte ha en inre mental bild på bäbisen i magen? Jag har varken drömt om bäbisen mer än om en fot och en där jag höll på att föda och inte fick någon hjälp av någon.

När jag väntade mina 2 tidigare barn var som jag minns det mycket tydligare band till bäbisen i magen än vad jag har nu. Kanske beror det på att jag inte mår så bra i mig själv den här gången. Men jag blir så oerhört rädd att det ska vara något fel på mig, som inte har någon inre bild av min lille bäbis.

Betyder det här att jag inte kommer att kunna ta det här barnet till mig på samma sätt som hans stora syskon? När jag tänker på bäbisen så tänker jag praktiskt, inte på det där gulliga. Blir orolig, tänk om jag drabbas av en förlossningsdepression utöver allt annat pissigt mående!! **livrädd**

Det är ett rent helvete med sömnen just nu! Dygnet är jag så trött så trött att jag knappt orkar med att andas (så känns det iaf.). Men ändå kan jag inte mer än slumra små stunder när jag försöker vila och på natten när det är dax att somna på riktigt så GÅR DET FAANIMEJ INTE!! Som igår, la mig strax efter 22 och slötittade på hells kitchen. Får ren ångest när tv:n stängs av och sambon somnar för då vet jag att jag själv är långt ifrån samma behövliga vila som de flesta verkar få utan att kämpa för den.

Tiden går, jag vrider och vänder på mig, täcket och lakanen blir skrynkliga, har myrkrypningar i benen. Måste upp och äta när vid midnatt då jag ändå trots propavanet inte somnat in. Är så förbannat trött, men surfar en stund för att släppa mitt fkus på att sova, fungerar ett tag. När jag ungefär 30 minuter senare gör ett nytt försök i sängen som även det misslyckades går jag ut till soffan vid kvart över ett och gråter. Orkar inte vara vaken men kan inte somna!! Ligger och gråter tyst med en avgrundsdjup förtvivlan tills sömnen förde mig bort i ca 45 minuter. Vaknar igen - SUCK!! toalettbesök. Går till sängen igen (det är bekvämare där trots allt).. Får klämma mig in mellan liten dotter och snarkande sambo, det tar ungefär en timme till innan jag faller in i en orolig slummer och vaknar för gott klockan 06:00 dax att ta tag i dagen!

Nu på dagtid är jag som en zombie, astrött, myrkrypningar i benen, yr och illamående. Helt jävla knäckt över hur allt är. Gråter en skvätt lite då och då över situationen. Nu ska jag försöka vila lite, har jag tur kanske jag får några minuters väl behövlig sömn innan jag åter vaknar..

Önskade att jag fick sova ok på nätterna, så att jag orkade leva på dagen. Kanske ta en promenad, städa och vara glad tillsammans med barnen.. Vill inte be min mamma om hjälp heller, för hon bara klagar på mig och kommer med någon jävla ödesprofetia eller kallar mig för dum i huvudet. Det är skälsord som jag redan använder mot mig själv och behöver inte höra det från någon annan!!

Var till hälsocentralen och träffade en läkare för att jag inte längre orkar med att jobba heltid natt. eftersom sömnen krånglar, jag är mellanåt superyr och jätteillamående (läs flera gånger per dag). Så fort jag rör mig så rusar pulsen åh jag orkar inte mer, allt börjar snurra och jag får kämpa emot alla kväljningar. Min vardag fungerar inte ens, jag är nervös inför de två kommande dagarna, eftersom det innebär att jag ensam måste få iväg barnen till skola och dagis på morgonen och hämta dem på eftermiddagen. Dessutom har jag ett möte båda dagarna mitt i dagen. Att jag dessutom måste orka laga middag och ta hand om allt fram tills nattningen känns omöjligt. Nu i veckan har jag i stort sett bara legat i sängen och är ändå så pass sliten att jag inte orkar med det lilla jag vill göra.

Men tror ni att jag fick igenom en sjukskrivning - NEJ inte ens på deltid!! Får ångest när jag tänker på att jag snart ska vaka på och orka jobba 7 nätter ta hand om barn och familj och allt det som jag i vanliga fall inte skulle ha något minsta problem med att utföra. Nu vill jag bara gråta, men det hjälper inte heller!!

Hoppas att de på frejateamet kan hjälpa mig, ska dit på fredag.  Annars vet jag inte hur det kommer att gå..

Just nu är det -10 grader på termometern (hutter) min familj har åkt iväg till fritids, dagis åh jobbet, själv ska jag spendera dagen i sängen med att sova och vända dygnet för att passa mitt nattjobb. Suck det känns som ett straff att veta att jag i sju nätter framöver ska jobba natt. Hade ångest över det igår eftersom det börjar vara svårt att skifta mellan dagsrytmen och nattrytmen, hoppas verkligen att det inte är så värst länge kvar. Men om jag har otur och liten inte tänker titta ut förrän typ i mars så är det en hel del tid kvar att jobba innan jag kan få slappna av och vara hemma med en goluktande liten krabat och hans äldre syskon...

Såg förresten att det ska vara minusgrader åtminstone idag och imorgon, det innebär att snön som fallit i helgen kommer att få lysa upp det totala vintermörktret och bidra till en mysigare utemiljö. Hoppas det faller mera snö inom kort.

Igår tände vi på delar av vår utebelysning, och det kändes på sätt och vis som om julen kom lite närmare bara av det. Ska i veckan både pyssla med att sätta ut saker på tradera och slå in redan inköpta julklappar på jobbet - varför inte förena nytta med nöje? Eller jag hoppas kunna göra det, eftersom man aldrig vet hur yr jag kommer att vara så kanske det återigen bara blir ett önsketänkande men, men den som lever får väl se.

Nä nu ska jag trycka in lite frukost så jag inte behöver vakna av mat och sov-klockan idag och vara tvungen att gå upp och moffa i mig lunch. Det är ångestladdat att bli tvungen att äta under de timmar jag måste sova mest för att det är så djupt inrotat i mig att man blir fet då, men även föratt det tar så lång tid att slumra in igen..

På bilden

överst: Billig svartvit skötväska som bara rymmer det nödvändigaste (hittar jag en måste-ha skötväska kommer jag naturligtvis att byta bort denna..) ett uppblåsbart skötunderlägg

Mellersta: 2 sovpåsar som ska användas istället för täcke på natten åt lilleman, så kan han inte sparka av sig täcket och bli kall.

Mellersta: 2 sovpåsar som kommer att användas istället för täcke på natten till lillaman så kan han inte sparka av sig täcket och bli kall.

2 frotteöverdrag till den uppblåsbara skötbädden.

En barnvagnsleksak som jag hittade av en slump (den är kvar sedan jag väntade min 1:a son 2003)

längst ner: En rutig virkad filt som min mamma har gett mig och så fårskinnsfällen jag köpte på ikea.

När jag stod i köket och som best höll på att förbereda middagen, lyssna på ljudbok och städa tittade jag ut genom fönstret och fick en glädjande syn! En postbil stod utanför dörren och lastade ut två stora paket!!

I det störtsta fanns babyskyddet med basenheten och tillbehören till bugaboo'n (vinterhjul och adaptrar för att fästa babyskyddet på vagnen)!!

Så efter att allt var klart för kalaset och barnen satt och tittade på draktränaren så passade jag och älsklingen på att montera ihop vagnen. Nu idag efter kalaset (och min egoshoppingtur på HM, det var stora glapp i min mammagarderob som krävde omedelbara åtgärder!) så har jag lekt mer med vagen och kommit på de olika funktionerna, testat vinterhjulen, haft babyskyddet på vagnen och läst bruksanvisningar, de flesta på engelska - tur att jag har tränat mycket på engelska det här året.

Igår gick jag in i vecka 26 (eller 25+0) firar detta med att lägga in en magbild från igårkväll (fick äntligen hjälp av min älskling att fota kulan.  

Eftersom jag var för trött/nere och orkeslös förra veckan (plus att dagarna har runnit ihop lite till en grå massa kommer även förra veckans bild. Kom i alla fall ihåg att knäppa en bild då - vilket var en stor kraftansträngning minns jag..