igår tänkte jag efter att ännu en dag kämpat med trotsiga barn osv att det vore underbart att bara få en dag då allt fungerar smidigt utan att något ska trassla till sig totalt och kräva ne massa extra slit för att lösas.

Idag tycker jag att gårdagens vedermödor var barnsliga.

varför det?

Jo idag har jag koll på läget. Eller jag har förstått att min arbetsgivare har fuckat upp det å igenom det kommer min lön denna månad att utebli! Snacka om kalldusch! Efter flera års föräldraledighet finns inte längre någon buffert. Arbetsgivaren verkar inte kunna rätta till sitt misstag och därför kommer jag förmodligen att få klara mig utan pengar denna månad! fantastiskt! Eller ångest. Ångest i kubik. För räkningarna ska ju ändå betalas, mat måste inhandlas. Fast med vilka pengar? Det värsta är att jag har inte orsakat detta, det är min arbetsgivare, men trots det är det påverkas inte dem, det påverkar endast mig! Å för dem är min lön ingen stor grej. För dem är min lön en liten summa. För mig är den summan av största betydelse. Denna lön har jag läntat efter. En chans att fylla igen hål som blir när man lever i en tight ekonomi. Å när det andrummet förmodligen inte kommer riskerar ekonomin att kvävas.

Men som mamma så måste vardagen ändå rulla på. Barn som vill ha upmärksamhet, som vill ha mat, som kivas. Å utöver det K som är på sjukhuset och vill ha besök. Så nu ska denna mamma sopa ihop sina spillror, svälja gråten å fixa alla eviga måsten.