Fy, jag känner mig ignorerad och överkörd!! Det avtal jag och skolpsykologen hade bröt jag när jag ansåg att hen överträdde gränsen. Å ikväll ringer hen å meddelar att hen har gjort utredningen färdig UTAN att ha pratat med mig först. Det trots att jag när jag pratade med hen senast å fick argumentera ordentligt för min sons bästa sa att innan hen gör något mer skulle hen kontakta mig. Men det "glömdes" tydligen bort!!

Kan jag ogiltigförklara utredningen hen gjort på min son. Med tanke på att
1 hen startade 2 veckor före vi hade avtalat det
2 hen körde på så hårt att min son fick massa kramper av det.
3 Inte ville avbryta trots att jag bad om det.
4 Upptog utredningen utan att tala med mig först. Något jag klart och tydligt krävde av hen.

Jag har inget förtroende alls för hen i yrkesrollen. Jag vill aldrig mer att hen ska ha med min son att göra. Åh vad jag är arg just nu!!

Jag skulle behöva slänga hela min nuvarande garderob å investera i en ny!! Den där känslan att öppna garderoben å inse att trots det väller ut kläder - finns det INGET som passar. Inspirationen går ner på minus å man får lust att gråta en skvätt.

Min grarderob är skamligt dåligt uppdaterad. När jag börjar jobba och på så sätt har mer utrymme i plånboken måste jag nog ta hjälp av någon modemedveten person å köpa mig en ny garderob. Den består nu av gammla amningströjor å inte helt passande byxor. Inget som matchar direkt heller.

Min kropp behöver pimpas, bort med några myskilon osv. Idag började jag med den metod som hitills aldrig svikit mig. Håller tummarna att jag snart ska känna mig mer ok. Lite rakade ben å lite solbränna så blir det nog bra :)

Fram till idag var även håret ett samfilat omdåde. Med en utväxt som skrek på uppmärksamhet å otoppat.

Idag har jag tagit till hjälp av kära mamma å fått bort det mörkaste i håret - en omvänd utväxtbehandling. Äntligen ska jag lyckas ha en sån nyans i håret att jag inte behöver utväxtbehandla stup i kvarten.

Nä nu är det slutgnällt! Det är ju inte illa att ha varit hemma med smått i nästan 4 år, man kan ju inte få allt. Å jag har inte prioriterat migsjälv.