Damien vill inte gå med på att tomten inte kommer att komma snart eftersom vi har snö ute å han fortfarande önskar sig fler leksaker. Så tillslut fixade jag lite bilder han kan färglägga med tomtemotiv på. Det kandke får honom glad åtminstone fram till att påsken närmar sig.

Jag tog ner leksaksspisen, så att de små kan laga mat när jag gör det. Den har de haft roligt med i 1,5 dagar. Nu är det roliga över, samma dag som vi skulle köpa kastrullset till spisen.

Esmee gjorde brutalt ved av spisen! Nu ligger bitarna i stora sängen, i väntan på att jag ska se om den går att laga. 5 min efter att Esmee fixat spisen river hon ner en blomkruka K å V's rum!

Jag är så less nu!! Å vårt porslinsförråd sinar med fruktad hastighet. Möbler som ligger bortpusslade, skåpar som är silvertejpade. Å hela tiden, får lan jaga efter henne å säga AJABAJA, nejnejnej, inte det! Hjälp (oftast strax innan det låter krasch eller plask). Hon är som en vandrande naturkatastrof! Driven av övernaturliga krafter. Ettåringens upptäckarglädje gone wild!

Börjar på ett sådant sätt att man önskade att de hoppats över.

Idag är en sån dag.

Alla i familjen verkar ha fått batterisyra i humöret. Dvs. Hemma hos oss finns 6st surpuppor!

Fantastiskt!

Vet inte hur vi ska gå vidare med dagen utan att förvärra tillståndet.

Tanken var att vi skulle ha en utedag, med matlagning över öppen eld osv. fast närmast om hjärtat verkar varaen brottningsmatch, alla mot alla. Fulast knep vinner.

Om man hade en humörmätare som såg ut som en hastighetsmätare, skulle den visa på rött just idag.

Hoppas vi kan vända humöret på alla till det bättre innan dagen är över

Summering av ännu en helg ensam med barnen.
Dammsugaren skramlar av trasigt porslin (2 tallrikar å ett glas har esmee haft sönder) samt ett glaslock som jag tappade å som exploderade till sandstora vassa partiklar. Esmee å diddi har slagits å gjort brasved av leksaksspisen. De har skrikits å bråkats å mat har flygit längs väggarna.
Jag grät till och med lite.
I övrigt då har e sovit 40 min ist för sina vanliga 2,5-3 timmar idag å sedan dess varit underbar.

Nu är dagen äntligen snart över! Hade den varit lite längre hade jag förmodligen dött av utmattning.

Nu har jag rullat mig i alla mina dåliga vanor. Å träning som borde blivit av har runnit ut i sanden av alla sjukdomar, dåligt underlag å osäkerhet i hur jag kan träna nu när kroppen har fått en bestående skada som inte går att åtgärda, osv.

Från och med nu har jag en plan! Det är ingen överambitiös plan. Utan enkla regler runt kosten, föra matdagbok å så magträningsprogram/ å lite kondition på det. Med förhoppning att det snart ska gå att rida mer ansträngande å att jag ska lyckas få hjälp att lägga upp ett träningsprogram för att bygga styrka som går bra trots allt.

Ikväll, pms-svullen å allt knäppte jag bild på mig (å dog en aning) tur att det ändå är 3 månader till sommar å lättare klädsel! Min tanke är att kanske fota varannan vecka i 4 månader. Hoppas på bra resultat.