Min kära lilla familj har varit borta nu i helgen. Nu är de äntligen hemma igen. Så tjoff kändes det som om de aldrig hade varit borta. Det är lite konstigt.

Att när de ska bort så svider det i mammahjärtat så jag har lust att skrika! Jag är superrädd att de ska försvinna pga någon olycka eller så. Så när de väl är borta och resan gått bra så saknar jag den asmycket. Jag kan sitta åh gråta av tomheten. Men samtidigt så när någon dag har passerat så är jag mera van att bara vara jag. Jag kan slappna av och känna mig trygg i att mina små har det bra ihop med sin pappa/ mormor och morfar.

När de är på väg hem skulle jag kunna klara av att de var borta lite till (förutsatt att det bara rör sig om typ en weekend). När de kommer hem är det litet kramkalas sedan är vardagen tillbaks på 3 små ögonblick. Då kan jag komma på mig själv med att sitta och fantisera om mer tid i all enkel ensamhet....

Konstigt det där..