Tanken på att mista nära och kära. Livet är skört, och tyvärr begränsat. Tanken på att alla en dag kommer att dö kan få mig att gråta. På samma sätt som jag ibland fäller några tårar för att tiden går så fort. Tanken på att Esmee är sista bäbisen som jag kommer ha, jag kommer aldrig mer att vara gravid, få upp ett nytt liv på magen osv.

Men även livets orättvisor, barn som får allvarliga sjukdomar osv.

Nåt som får mig att gråta ofta nu är den person som blivit sjuk, som på grund av det är jätte infektionskänslig. Med massa barn är ju alla årstider förutom sommaren kantade av infektioner. Det innebär att vi knappt kommer ses 10 av 12 månader per år och de 2 månaderna vi kan umgås kanske hen inte orkar träffa oss ändå pga sjukdomen. Jag gråter av egoistiska skäl lika mycket som för den förlust mina barn och denne person drabbas av.

Men livet är inte rättvist. Bara att inse..

Det beror i och för sig varför jag mår dåligt. Jag tänkte bara rabbla upp några olika typer av må bra aktiviteter. Olika typer av rörelse.. En ridtur i naturen utan tidspress eller måsten.
Promenader med någon spännande ljudbok, eller ett yogapass, eller om jag är riktigt sur ett hårt träningspass.
Oftast mår jag bättre av en stunds ensamhet.
Men även att ligga åh kramas med M, busa med barnen, eller mysa med dom kan åxå fungera.
Eller varför inte ett telefonsamtal med en vän. Eller att hälsa på någon.
En tur ensam i bilen med sterion på hög volym med bra musik fungerar åxå.
Ibland kan något oförskämt onyttigt och gott vara tricket åxå, varför inte jordnötssmör, lite lösviktsgodis eller en bit tårta....

Folk som rastar sina hundar utan att plocka upp bajset efter dom! (Om man bor i ett samhälle).

Igår inträffade det igen, jag var med barnen i lekparken och såg hur någon låtit rasta sin hund där. Åh av att döma av den mängd avföring och kissfläckar som var lite här och var bland gungor klätterställningar och dylikt, var det inte en bara en gång det inträffat! Det är så fruktansvärt äckligt! Man kan inte ens ta sina barn till LEKPARKEN utan att bli tvungen att se upp för hundbajs. Samma sak när man är ute på promenader längs med cykelvägarna och så vidare. Överallt ligger det bevismaterial som skvallrar om lata hussar och mattar som helt enkelt skiter i att deras hund gör sina behov.

Till våren när snön smälter ligger drivor av kletiga hundlortar samlade från flera månaders fruset vinterlandskap kvar och bildar en enda stor illaluktande sörja.

Det är förbjudet att skräpa ner, det är förbjudet att göra sina behov offentligt, men varför är det då så att hundägarna slipper plocka upp efter deras bästa vänner? Skärpning hundägare, åh kanske åxå dags att skärpa lagen..

Här kommer jag bara att tänka på ett jobbigt ögonblick tyvärr. Just nu är det ett minne som repeteras gång på gång i mitt minne. Varje gång hugger det till i mitt hjärta. Därför väljer jag just det.

Det är sent en kväll jag satt och pratade med en person som står mig nära. Så berättar hen att hen drabbats av en dödlig sjukdom, som man visserligen kan leva med länge med, men som det inte går att bota.

Jag blev kall, ända in i hjärteroten. Sedan det samtalet har relationen förändrats. Det är oundvikligt.

Nu känns det som om jag ligger efter med mina utmaningsinlägg!!

Den här månaden, som jag hållit på med denna utmaning har det hunnit vara både jul och blivit nytt år. Jag har funderat på vad denna uppgift innebär, och eftersom jag inte kan bestämma mig kommer jag att kombinera lite. Dvs. Skriva lite om den månad i tid som jag hållit/håller på med denna utmaning (dec/ jan) men fokusera på januari. Juletid är en favorittid för mig, det är ok att mysa inomhus, med tända ljus och töntiga gamla låtar.

I januari känns det att det är början på något nytt, förhoppningarna på ett bra år regerar fortfarande. Om man lovat något på nyårsaftonen brukar intentionerna att genomföra löftet fortfarande vara i kraft. Jag började ta bort julen på nyårsdagen. Då vill man ha in ljus och pryda bordet med tulpaner i alla dess färger. Skolorna börjar en ny termin, vårterminen - tyvärr den terminen då magsjukor och även influensan härjar som värst. Vilket gör januari lite sämre i mina ögon.

Så sammanfattning, januari kommer med hopp om ett bra år, ljus och TULPANER äger. Baksidorna är alla jobbiga sjukdomar som också har valt att äga månaden åxå.

Jag kommer aldrig förlåta mig för de 6 ciderflaskorna jag "köpte" av peddo P. Tanken var att jag åh min vän skulle ha 3 st var. Men hon drack 4 åh jag 2. P ville ha betalt igenom att ha oss som barnvakter istället för att vi skulle betala. Åh så billigt vi trodde det skulle bli. Så fel åtminstone jag hade.

Det var för dessa flaskor cider som jag ungefär en månad senare var med om det övergrepp som flera år senare ledde till rättegång och fick peddo P dömd för sexuellt ofredande.

Det enda bra med den händelsen var att jag efteråt såg till att mina systrar slapp råka ut för honom.

Det är kanske den dagen på året jag har sämst relation till. Den dagen man borde tycka om.

När jag var liten så var det en jobbig tid. Som mobbad i skolan, längtar man sällan till skolstarten på hösten. Åh skolan började antingen just på min födelsedag eller någon dag före eller efter.

Sedan så har typ de flesta av mina längre relationer tagit slut i närheten av min födelsedag.

Än i dag innebär min födelsedag mest ångest. Nu för att varje gång det datumet passeras blir jag allt äldre och närmare döden.

Sen har jag aldrig heller haft någon rolig fest/ kalas för att jag fyller år. Den enda gången jag skulle ha kalas som liten fick jag som födelsedagsbarn åh allt ändå inte delta i lekarna. Det kan ju i och för sig vara mina föräldrars fel åxå. De hade inte planerat in någon lek eller nåt. De bjöd på fika sedan var det fri lek.

Så, som sagt var, min favoritfödelsedag väntar jag fortfarande på ska inträffa. Jag har förmodligen den kvar framför mig ;)

Idag vaknade jag strax efter kl 6 åh mös först länge i sängen med miiimii sedan var det dax att starta dagen. Jag var lite sugen att bjuda familjen på mysfrukost så jag bakade scones kokade te och dukade fram massa pålägg och tände ljus. Mysigt var det.

Idag är det superkallt ute, nästan -16 grader, så det jag tidigare i veckan längtat efter får vänta. Det är för kallt för att grilla korv över eld, that's it lixom. Senare idag ska jag istället ta K och V på bio vi ska se Sune i Grekland.

Ha en skön söndag!!