Nyvaken såg jag det fina täcket snö som hade hunnit falla ner från himelen medan jag sov. Entusiastiskt kom jag fram till att jag kunde ta med mig pulkorna till dagis så barnen fick sig en skön åktur på hemvägen. Snabbt fixade jag mig en morgondrink bestående av polentagryn, banan, kardemumma, kanel och havremjölk. Under tiden som jag fixade mig (kan ju inte komma till dagis och se ut som om jag är nyvaken).

Hafsade ihop min middag att njuta av efter min träning lax i foliepaket med spenat kokosmjölk och morot. Sedan började jag skynda mot dagis. Det slog mig när jag hade fått ut barnen till pulkorna att de inte längre är så små. Det var lite som om min sömn hade förträngt att de inte är 2 och 4 år längre utan 4 och 6 år. Det var hur jävla tungt som helst. Särskillt med tanke på att mina handleder är svaga och gör ont. De satt drä och gjorde det mesta för att få mig att fundera över hur hjärnan måste ha fungerat när den kläckte denna urbota oerhört korkade ide. De lutade sig bakåt så pulkorna stegrade = dubbelt så tungt för mig.

Härmed utdelas denna pokal till min korkade ide.

Efter halva vägen fick jag lov att kapitulera. Det gick inte längre. De fick själva gå och dra sina pulkor. Väl hemma så åt de makaronipudding med god aptit och jag stack på min träning.  

Lite noncharlant och oerhört fåfängt så trodde jag nog aldrig att min son skulle utvecklas till ett sådant nejsägande tvärtemotmonster!

Han vill INTE äta

Han vill INTE klä på sig

Han vill INTE klä av sig

Han vill INTE gå ut

Han vill INTE gå in

Han vill INTE titta på tv

Han vill BARA titta på tv

Dessutom så vill han inte längre gosa med mig på samma sätt. Han ogillar att bli pussad och ibland kan han gå med på en kram..

Tydligare kan det inte vara att min lille gubbe håller på att bli en självständig individ som står på sig och inte ger med sig i första taget. Det är en utveckling som är naturlig jag vet men ibland önskar jag att han bara fick vara min lilla gullplutt ett litet tag till. Det blir så oerhört tydligt att snart kommer han inte att behöva mig på samma sätt längre. Snart kommer han faktiskt att klara sig själv..

  min son hade ritat en fin gubbe i slutet av förra året