I går lagom till utslagningen i lets dance började jag få mensvärk. Den har tilltagit under natten och nu kommer det även värkar sedan vid 3 någongång. Hade tagit en citodon mellan 23-00 åh fick sova lite på den i alla fall..

M hade nog gärna sett att vi varit på förlossningen redan, själv vill jag typ vänta, men för hans skull så åker vi in och kolla läget. Det är ju trots allt tredje barnet.. Mår lite illa av och till. Hoppas verkligen inte att jag bara har livlig fantasi och urusel smärttröskel..

Önska mig lycka till. Uppdaterar när jag kan :D

Ok, en vecka kvar men ÄNDÅ!! HALLÅÅÅÅÅÅ det är hög tid att komma ut NUUUU!!

Men kanske du bara väntar på att min farfar ska få komma upp till änglarna först. Inte vet jag.. Hoppas farfar slipper lida så mycket längre nu, idag har jag ju blivit ännu sämre. Känns skönt att jag var där och hälsade på igår. Trots att jag mådde dåligt av att se honom ligga sådär..

I alla fall så har det släppt mera slemmis idag. Tippar på att det är största mängden hittils. Eftersom konsistensen är som segt snor så är det svårt att avgöra mängden på ett bra sätt, men, men...

Har kommit till ett läge då jag mest bara mår illa åh vill sova, sova, sova.. Men sover bäst på dagtid!! Jag äter helst kalla saker som typ glass. Eller osötade fullkornsskorpor. Eftersom jag så lätt måste springa på toa för att hulka lite så försöker jag passa på att äta när jag inte mår illa. Varpå det blir sjuka mattider och korkad mat. Glass eller chips till exempel.. Men just nu orkar jag inte riktigt bry mig om det. Har tillräckligt med ångest i alla fall..

Undra om sambon ställer upp på lite få ut ungen aktiviteter ikväll **rodnar lite** Men det kanske är elakt av mig, han ska ju jobba i helgen och hans enda kollega är sjuk så hon som jobbar har fått jobba hela veckan. Hon kanske förtjänar lite ledighet..

Det är inte lätt just nu. Ena sekunden är jag hungrig/ sugen på nåt att äta. När jag väl äter så vill jag bara kräkas. Det är inte lätt att få dessa behov att gå ihop. Blir faan snart galen på alltihop!! Dessutom är jag så jävla trött, men kan inte sova bra så länge det inte är på dagtid, dumma, dumma j-la kropp!! Jag VILL ju sova på natten och kunna vara effektiv på dagtid annars känner jag mig så j-la värdelös, fet och lat..

Lillen verkar stormtrivas där inne. Tippar att han gillar när det är trångt, ju mindre utrymmer desto bättre. Eller så gillar han att tortera mig.

Åh så var det det här med förvärkar, igen!! Varför ska de envisas med att komma och gå, göra ont och förstöra utan att göra någon nytta!! Det har inte heller släppt nå mer slemmis heller så det finns inga tecken på att det tänker komma ut någon bebbe.. Åh alla man träffar undrar NÄR, NÄR, NÄR det är dax.. Jag tippar på attt det dröjer minst en månad till..

Alla önskar sig drömförlossningar, jag kan bara se de katastrofala möjligheterna. Antingen så att det blir kejsarsnitt, att jag inte hinner på förlossningen eller att de tvingas använda typ alla verktyg de har samt att inget av mina önskemål blir till verklighet. Det skulle innebära, massa kandidater, gynläge hela tiden, fast i sängen, att ingen lyssnar på mig, att jag inte får tag i M eller E när det är dax, att jag förlorar för mycket blod efteråt men att ingen (som förra gången) bryr sig om att kontrollera mitt hb-värde. Dessutom att min bebis antingen föds mycket sjuk och att det på något sätt är mitt fel..

Det skulle inte heller vara bra om de skickar hem mig så snart som möjligt efteråt med kommentaren du har ju fött förut. Eftersom jag någonstans hoppas att igenom att få mycket ensam tid med bäbisen ibörjan kanske kan få en anknytning till den. En anknytning som jag inte kunnat påbörja nu under graviditeten eftersom jag mått så dåligt psykiskt..

Igår innan jag gick ut på min sena kvällspromenad gissade jag åh M på när det skulle vara dax för bäbisen att se dagens ljus.

Såhär gissar vi:

M gissadet på den 14/2

Jag gissade på den 28/2 eller 14/3 (hm... jag är den mer pessimistiska av oss två ibland tror jag att det aldrig kommer att titta ut en bebis..)

Börjar faktiskt tro mer och mer på aldrig teorin.. Kanske har jag bara blivit mystirskt fet!! När jag väntade K så plockade de ut honom 8 dagar före BF så imorgon vid lunchtid så har jag vart gravid längre än jag varit någonsin tidigare. En tanke som får mig att känna det som om jag redan nu går på övertid.. Suck..

Ska jag logga in och läsa om alla som redan fött och de som har värsta känningarna på att det är dax att åka in på förlossningen.. När jag själv sitter här och inser att det kommer att dröja flera veckor tills det är min tur?

Varför ska jag ta åt mig när bostadsområdets vicevärd står och hojtar om hur fet jag blivit och undrar om jag inte tänkt ge mig snart med tjockandet? Jag blir ju ledsen. Jag äter nästan inget och ändå så fortsätter magen att växa. Jag undviker typ salt och annat men ÄNDÅ har min kropp börjat svälla av vätska. Jag försöker promenera ca 3 timmar per dag för att kompensera för den maten jag äter (visst det räcker inte) men jag kämpar på i alla fall..

Varför kan jag inte bara glömma bort att det finns en bäbis i min mage? Helt ärligt verkar det mer troligt att det är en gigantisk tumör som kommer att se till att jag exploderar lagon till sommaren..

Varför måste jag då och då drabbas av massa förvärkar? Vet ju att det inte är på riktigt, men det lockar ändå till ett falskt hopp..

Varför måste tankar som ex. att jag ska få min sambos helvetiska halsont lagom till förlossningen? Men enligt honom så är den smärtan värre än att föda barn i vilket fall som helst. Kallar halsontet för helvetiskt eftersom den kräver maxdos av ipren, zyx, strepsils och bafucin för att han ska stå ut och ändå så klagar han. Men äta mat och dricka kan han utan problem...

Har jag gjort nu på eftermiddagen. Det är så skön att ha det gjort. Det var nog dax åxå eftersom de hade börjat skjuta nya skott.

Sedan har jag åh syster E varit ute åh gått en promenad, det var jäkligt skönt ute. Men mina fingrar valde att svälla upp till typ dubbel storlek. Så det känns en aning knäppt att sitta här åh försöka skriva rätt med händer stora som dasslock och fingrar som frukostkorvar..

Har fått så j-la ont i ländryggen åh har lite förvärkar. Tur att jag hittade vetevärmaren i förrådet. Kommer nog att behöva den + värktabletter till natten. Är så less på att ha ont utan att det är något som händer. Önskar så att det vore möjligt att kroppen kunde vara lite snäll mot mig och bara ge mig smärtan när det var dax att föda och inte torteras fram och tillbaks först i flera j-la veckor!!

Min sambo älskar att förringa den smärta det innebär att föda ett barn. Han säger bara att det nog inte är så farligt. Att kvinnor är gjorda för det åh bla, bla, bla. Han vägrar lyssna på jämförelser som ex. njursten och liknande. Men nu har jag hittat nåt som borde få honom att åtminstone sluta klanka ner på mig för att jag har "lite lätt" rampfeber inför den smärtan som jag vet kommer att komma, den är ju oundviklig men jag vet ju inte när..

Han åkte till AKUTEN för att han hade så ont i halsen att han inte kunde sova. Ett jävligt skumt halsont eftersom han utan problem kan äta och dricka, men gnäller att det gör ont däremellan. Så pass ont att han per dygn nu äter 27st olika tabletter som verkar bedövande i svalget + 4 ipren!! Sa på skoj ikväll när han gick runt och gnällde över sin hals att det kanske var cancer.. Då blev han lite ledsen åh sa att jag inte behövde komma på hans begravning. Åh jag svara jag tror att jag hinner dö innan du dör av den där cancern!! Tippar på att den heter influensa, och går över av sig själv inom ungefär en vecka plus/ minus några dagar. Men orolig som han är över sin onda hals så ska han iväg till hälsocentralen imorgon och be dem ta reda på VILKET virus han har i halsen!! Om han gnäller sig till en tid där så ska jag åtminstone se till att han ordnar hem mera mollipect så det gör någon nytta att han åker dit.

Idag har jag testat ordentligt. Har druckit ca 6 dl hallonbladsthe och stressat hela dagen som bara faan. Städat hela huset - på tid. Åkt till mina föräldrar och mockat hela stallet. Åh hela tiden under grym tidspress. Har seriöst haft endast 1 förvärk på hela dagen sedan jag stressade igång på riktigt.

Det passar mig bra just nu. Det passar inte för bäbisen att födas nu med en sambo som är sååå förkyld. Åh 2 asförkylda barn.. Tänkte försöka stressa upp mitt tempo till att alla börjar vara friska igen. Då kanske det blir bäbis när jag lägger mig ner och vilar lite.. Eller så stannar han envist kvar- något jag skulle tippa på som mest troligt..