Idag när jag var ute med vagnen på en skön promenad så tänkte jag tillbaks på när jag väntade Damien, det var inte någn lysande graviditet precis. Men jag ville återblicka för att inte åter hamna i samma sits igen eftersom jag lovat både mig och M att inte det ska bli så nu åxå..

Tänkte berätta lite om hur jag ser tillbaks på min förra graviditet. Då fick jag depressionen från helvetet!! I och för sig så hade jag inte världens bästa förutsättningar innan, hade precis kommit in på behandling för mina ätstörningar, blev tvungen att sluta med min antidepressiva medicin tidigt eftersom jag även hade ett jävulskt illamående och behövde medicin för att få i mig mat. Dessutom hade jag en BM som inte hade tid med mig, som knappt hann med de rutinundersökningar som skulle göras.
Från mitten av graviditeten fick jag svårt att sova. Så sista delen var bara en mörk dimma, jag sov inte, kunde inte äta var bara så ledsen fick inte bra hjälp från någonstans. Jag var helt säker på att min bäbis inte skulle komma ut levande. Jag ville inte heller leva, men kunde inte lämna mina barn så jag var ute och gick på nätterna för att jag kunde ändå inte sova.. Dagen jag fick upp min nyfödde son på bröstet vände allt, jag blev glad igen. Jag kunde sova åh sakta men säkert försvann mitt ätstörningsbeteende!!

Denna graviditet SKA bli bättre, om jag börjar känna av liknande nedstämndhet kommer jag att KRÄVA bättre hjälp snabbt, jag vägrar må lika dåligt denna gång!!

Tja vad ska jag säga, har testat positivt igen. Gravid!! Det var inte meningen, men så är det....

Jämför dessa med de sista bilderna som togs 3 dagar innan förlossningen

Eftersom det har varit lite mycket de senaste veckorna så är det först nu jag har haft tid och ork att lägga in bilder på datorn från kameran.

  Första bilden, Damien är 3 minuter gammal här!

  Damien hittar till maten

  De små små fötterna

Liten kille med tutten i munnen
 

YES!!

Tror jag hade någon snäll ängel till hjälp, eller så var det den lilla detaljen att jag ätit mera mejeriprodukter än vad jag egentligen klarar av.. Men det gick bara fint, var inte alls hård i magen :D

Nu ser jag på tv 4 åh då mästerkockarna.. men nu vaknade lillemannen, dax för pyamas, blöjbyte och amning..

Tja som de allra flesta som pressat ut en bäbis och fått små bristningar/klipp i de nedre regionerna kommer snabbt en ny sorts obehag att infinna sig. Skräcken inför att gå på toaletten!!

Om man som jag är nu sydd på diverse ställen så vet man med all säkerhet att det kommer att svida när man kissar. Åh att torka sig med papper efteråt är inte något man längtar efter - turligt nog brukar det finnas dusch nära toaletten på sjukhusets avdelning. Men den lyxen finns inte alltid när man kommit hem..

Nu har det ju gått ett dygn och jag har kissat på som aldrig förr, så går det om man är lika törstig som om man sprungit ett marathon i öknen utan tillgång av vätska. Varje gång kissnödigheten har trängt sig på känner jag mig lite lätt kallsvettig pga svedan som kommer att komma.

Men nu till det större ångestladdade momentet. Att göra nr 2!! Förr hade de fri tillgång till katrinplommon i matsalen på BB, de finns inga katrinplommon alls där längre. Åh jag känner att förmodligen måste jag göra nr 2 idag innan dagen är slut!! Helt ärligt så jag mår illa av tanken. Tänk om jag dessutom är trög i magen!! Mamma mia, räcker det inte med att klämma ut en bäbis lixom!! Har bestämt mig för att som den modige som kastar sig utför stupet passa på nu innan halv åtta hos mig börjar på tv. Lille D ligger i sin plastbalja och sover så då kan jag ju smita undan för att försöka mig på detta helvetiska projekt. Skriver jag aldrig mer en rad här inne så vet ni att utmaningen tog livet av mig!!

Men nu ska vi vara lite positiva, om det skulle gå åt h-vete befinner jag mig ju på sjukhuset åh då får de helt enkelt lappa ihop mig och trycka i mig morfin...

Nu börjar livet som 3 barnsmamma på allvar!! K och V har varit hät ikväll ochhälsat på oss. K ville ta med Damien hem och lämna kvar mig, han blev så ledsen över att det inte blev som han ville. De fick åxå hålla i honom åh damien valde att somna hos K snacka om att han blev stolt!!

Nä nu e jag trött och det känns som om jag fått babianarsle, ska försöka vila  nu skriver mer senare..