Japp, den här gången chansar vi inte.. Igår tecknade jag en sån där bra försäkring som kostar pengar via trygg hansa. Så nu har vi gjort vad vi kan för att försäkra mini.. Jag vill helst se till att det misstag som jag gjorde med k aldrig upprepas igen. Jag kan aldrig göra det misstaget ogjort, vilket är något som skär i mitt hjärta, men jag behöver ju inte heller medvetet upprepa samma sak så att kanske fler av mina barn blir lidande..

Med varje barn ökar ju även rädslan att något ska gå fel, med barnet eller med mig. Det drabbar ju fler, lite ekonomisk kompensation kan ju lindra lite om det värsta (eller något icke önskvärt) skulle inträffa.

i precis samma vecka med damien var livmodern 2cm större,

mitt midjemått (mätte för skojs skull alldeles nyss) 89 cm i vecka 30+0 med damien var det visst 32 cm.

Lite kul att läsa, tycker jag eftersom jag då knappt kunde äta och jag tycker inte att jag gör annat än äter under nuvarande graviditet. Kanske spelar det inte så stor roll vad man äter så länge man försöker ta hand om sig?

läste även några inlägg som jag skrev under damiens graviditet, och känner hur jag ryser. Visst jag kommer ihåg att jag mådde psykiskt dåligt då, men när jag läser så inser jag att det var nog till och med VÄRRE än vad jag trodde att det var. är så glad över att jag inte mår så dåligt denna gång..

Jag hatar att inte kunna röra på mig!! Jag hatar när kroppen gör det fysiskt omöjligt att göra allt det där som jag vill kunna göra. Så är det nu.. Jag sitter ner och ser allt som jag borde ha gjort, längtar efter rörelse, långa promenader, svettiga pass på gymmet eller på löprundan. Drabbas av jag-måste-byta-gardiner-och-putsa-fönstren feber men jag kan inte... Jag blir nästan gråtfärdig tilslut. Men just nu GÅR DET INTE!! Mina fogar, mitt jävla vänsterben kräver både värktabletter, fogbälge och kryckor för att jag ska kunna förflytta mig.. Åh när det är så så GÅR DET TYVÄRR INTE att göra alla dessa saker som jag längtar mig galen efter att få göra.. Det är fasen inte lätt när jag tom måste be M hjälpa mig att ta på sockorna..

Så frågade jag min b,m idag lite förhoppningsfullt om det fanns något som kunde typ fixa fogarna så jag kunde bli mera rörlig.. Hennes svar piffade inte direkt upp min vardag..

"det tråkiga är ju att du vet varför det gör ont, du är gravid och då luckrar fogarna upp sig. Så det kommer inte bli bättre innan bäbin kommit ut." Åh i det fruktansvärrt rastlösa tillstånd som jag befinner mig i vile jag typ skrika åh gråta en liten skvätt. För första gången under hela denna graviditet anser jag att det är väldigt lååång tid kvar tills mini ska komma ut..      

Tur M har koll på dagar och inbokade tider. Han ringde mig och berättade att jag hade 5 minuter på mig innan jag hade min tid hos bm imorse.. Jag som glömt tid och rum satt och fixade pengarna till räkningarna denna månad.

Panik, åh med kryckor fogbälte åh allt.. iväg till bilen och iväg, naturligtvis blev jag ännu mer stressad då de  stängt av den snabbaste vägen till norrlandskliniken, åh så lite mer stress på det då jag fick en stoppkloss (läs: grävmaskin) framför mig. Så hann jag oroa mig lite ytterligare för att tankmätaren stod typ på tom..  

I alla fall så verkade att bra med vårt lilla mysterium i magen. Liten ligger fortfarande gärna lite snett i magen och det både hickades och sprattlades under tiden bm kollade upp hjärtljuden med ultraljud. Liten sög även på sin tumme, gulligt!!

Jag är nu i v 27+0 (åh jag upprepar, var har tiden tagit vägen?!!!)

sf-mått: 25 (strax under medelkurvan) Det kändes skönt eftersom grannarna säger att det ser ut som om jag är beräknad i juli.. Det ligger förmodligen inte en dinosaurie modell större där inne..

hjärtljud: bra men jag vet ej hur snabbt hjärtat slog.

Hb: 121 (det har stigit!!!!)

Blodtryck (stressad som en jagad gnu) 115/60

på torsdag är det dax att träffa BM igen.. Då var det en månad sedan förra gången, åh det känns som om det var nyss  alltså ännu en månad mindre.. Går in i v 27+ i mitten på veckan, alltså är det typ lite mer än en månad kvar tills jag får veta om moderkakan flyttat på sig så jag slipper bli snittad. Att bli snittad med barn nr 4 lär ju vara en... upplevelse.... inte minst med tanke på hur handikappad man blir efteråt tänk att då lyckas ta hand om först 2 stora skolbarn, en ettåring och pyttebäbisen.. det skulle ju vara en aldelens riktig mardröm.....

Det är dessutom redan nu mindre än 100 dagar kvar... närmare bestämt 93 dagar kvar till bf... alltså kan det vara ännu färre dagar kvar eller lite fler dagar kvar...

Min granne T. sa i helgen att jag blivit så stor att det ser ut som om jag ska föda nu i juli... (skräckfilmsljud) Kroppen är helt annorlunda denna gång, kanske för att jag äter det jag behöver (kanske mer än det) kanske pga att varje ny graviditet är just en ny graviditet och därför unik..

Fortfarande kan jag inte längta efter bäbben, den har det bra där inne, och jag har mer än tillräckligt att göra med de barnen som jag har redan.. Skäms lite över det men så är det... Vi har inte köpt några kläder än.. Väntar på att få veta könet först.. vill ju inte ha trista könsneutrala kläder.. Jag åh färger, lite omständigt kanske men sån är jag..

Ja i några minuter trodde jag att de hade slut på min största craving under denna graviditet, grekisk yoghurt i hink!! Den är så fruktansvärt god, bättre än glass!! För den är ju inte söt, mycket protein och bara så fantastisk! Jag fick som tur var tag i en ur personalen och förmodligen lite lätt hysteriskt frågade jag om det var slut, men det fanns som tur var ute på lagret. Glad och nöjd kunde jag handla vidare. Åh väl hemma tog jag mig en liten skål med min favorit, grekisk yoghurt.  

Den är ett måste till frukost, ett säkert mellanmål när behovet kommer krypande, min finfina nattinatt vän (ja! jag måste äta lite innan jag somnar annars vaknar jag hungrig på natten..)

Om jag ska åka bort en stund har jag ibland med mig lite i en burk, så att jag kan äta av den.. Helt enkelt vad skulle jag ta mig till om jag inte hade min yoghurt!!

Råkade slänga ett öga på min gravidticker ovh fick en rejäl chock!!

24+0 det är inte klokt!! Vill trampa på bromsen, jag hinner inte med här, åh ändå är det jag som är gravid och bär på min lilla mystiska mini 24/7!! Fattar inte att mini snart ska komma ut till oss på riktigt. Snart ligger jag där och har ont, så jävla ont det går att ha typ... om det inte blir snitt, men det beror ju inte på mig utan på hur moderkakan bestämmer sig för att samarbeta och flytta sig uppåt eller inte. Just nu längtar jag inte efter förlossning och liten bäbis. För just nu rullar jag mig i ångest över hur det kommer att bli med en till busunge i huset! Stressen får mig att svettas lite.

Sedan en grej till, att när någon frågar hur jag mår i graviditeten svarar jag spontant bra, och menar det trots, migrän flera dagar i veckan, navelbråck och foglossning. pressade graviditeten ut mitt sunda förnuft ur hjärnan eller?? Är jag kanske lite som en pensionär som tycker att man inte ska klaga, det kunde ju ha varit värre!?

Vi har bestämt oss för att köpa vagnen i månadsskiftet juni/juli åh då pimpa upp cameleonten och sälja den. Vi kan ju inte stå utan vagn så vi måste först köpa donkeyn innan vi kan sälja vår ögonsten.

              Rosa/svart                                   röd/svart

Frågan är nu bara att jag börjat vela ska jag välja den som är svart/rosa eller röd/svart? Logiskt vore det smartare att välja den röd/svarta med tanke på att Damien är pojke och Mini är av okänt kön ännu... men den rosa färgen är SÅÅÅÅ SNYGG!!!

Fixet med rummen går åxå frammåt, snart är målningen i klädkammaren klar, det är en vägg kvar. Men jisses vad väggen sög upp färg. Det har nästan gått åt 3 gånger så mycket färg som de på flugger räknat med, men väggarna har ingen brytt sig om sedan 1987 så de var väl så torra som det går att bli. Det blir helt klart coolt dock, väggarna lyser lixom. Med lite bättre belysning där inne kan man säkert ge sig någon form av ljusterapi på vintern när sommaren och solen lyser med sin frånvaro.

I helgen kommer vi att måla klart väggarna där uppe i V's rum så det är förberett för att K och v ska dela rummet.  

Fy bubblan så trött jag är idag!!

Orsak: inatt har jag PLÅGATS av onda förvärkar. Det höll i sig i nästan 3 timmar innan min värktablett lyckades få bort den fruktade mensvärksliknande smärtan från nedre delen av magen och ländryggen. Jag var på vippen att ringa till 1177 för att ta reda på om jag behövde bli orolig på riktigt eller om jag kunde ta det hela med ro. Det värsta var att livmodern var så spänd så långa stunder åh när det drog åt så hade jag tom svårt att ligga still pga intensiteten i ryggvärken. Låg och funderade på om jag skulle leta fram min vetevärmare eller om det var att överdriva. Jag letade inte upp den, ville inte göra för stor grej av det. Men undrade åxå om lilla mini hade planer på att bli en sommarbäbis istället förden höstbäbis vi förväntar oss att mini ska vara.. Problemet är ju bara om mini skulle födas nu, eftersom det skulle innebära att mini försvinner från oss för alltid. Det är ju snart gränsen mellan eventuellt liv och död passeras.

Nu har jag fortfarande lite mensvärksliknande smärta i ryggslutet, men mina förvärkar har upphört. Bör ju tilläggas att min värktablett som jag tog inatt har effekt i ca 24 timmar så tekniskt sett ska den fortfarande ha några timmar med smärtstillande egenskaper kvar att ge..

Nu i dagsljus och relativt smärtfri är jag inte orolig för att mini tänker göra för tidig entre. Men svär över den missade nattsömen. Googlade lite på braxton-hiks eller vad det nu kallas för åh där står det att man kan få jobbiga förvärkar när man är för aktiv, men hur aktiv är man mitt i natten när man ligger i sängen och sover?? Varför är det bara då jag får sådana skitonda förvärkar?? Måste nog börja skriva ihop en lista på frågor till min BM eftersom mitt minne är ungefär lika långt som hos en guldfisk..