Sitter just nu uppe med en bäbis som har ONT i magen!! han gallskriker åh är går inte att hjälpa. Jag har nog testat allt nu. D har ändå inte lika stora magbesvär som V hade. V skrek dygnet runt, D nöjer sig med nätterna. Ibland önskar jag att han hade det jobbigt på dagtid istället, så vi fick sova på nätterna. Men så tänker jag om, på dagarna måste jag finnas för storbarnen, då är det lika bra att jag åh D har vårt skrikrace på nätterna. Helt utslut rinner det ett par tårar längs min kind, hjälplöshet. Det är kallt och jag har tidigare valt att vagga/vyssa och försköa hjälpa i hallen där vi har golvvärme. Men där är helfigursspegeln åh jag hatar att se mig i den, med fet slapp degmage, feta lår med celluliter åh hamsterkinder. Så nu sitter jag i köket, trött i benen efter vår dans i hallen.

Det kurrar i magen, jag är hungrig. Vet att jag måste äta nåt, måste få in energi på nåt sätt. Men det är mot mina principer att äta på natten, då blir man fetare.. Tillslut blev det hallonkräm och några skorpor utan pålägg..

Ungefär klockan 02:30 somnade äntligen D och även jag kunde få sova en stund. Vaknade strax före 06:00 och behövde pumpa ur ena bröstet desperat!! Hur faan ska jag orka hela dagen idag?

Efter en jobbig start på morgonen, så blev allt bara galet. Tillslut tappade jag tålamodet, orken och allt. Satt i sovrummet åh grät en stund eftersom jag inte hade något att ha på mig. Vi skulle ha knäppt fina minnesbilder på magen med hela familjen.. Men det blev detingenting av. Sedan fortsatte v att förpesta dagen på samma sätt som hon gjort sedan hon vaknade på morgonen.

Tanken var från början att vi skulle åkt till mina föräldrar för en heldag utomhus redan på förmiddagen, men allt sket sig och tillslut stod jag i köket, kämpade mot ångesten åh kokade makaroner till korven som jag höll på att steka.

M som hatar när jag får ångest kunde inte låta bli att komma in och lägga sig i så mina verktyg för att hantera ångesten försvann och ångesten blommade ut..

Resten av dagen var en riktig skitdag. Där sjävkänslan försvunnit helt och jag endst känner mig fet, fulare än fulast och jävligt misslyckad i allt. När det blir så är det svårare med allt. Ätstörningen är svårare att ignorera, jag är inte värd att äta, det jag ändå äter är fel och jag har ångest för minsta lilla tugga. Nu måste jag till varje pris (efter skidturen har jag ont i fogarna så jag vill typ ta en burk med piller för att döva bort smärtan) ut och gå ikväll eftersom ångesten efter att jag ätit pinnbröd och hamburgare är för stor. Måste ut och bränna kalorier. Hatar att vara såhär fet, feeetare , feeetast!! Men jag som är så värdelös kommer att ta min långa promenadrunda utan värktabletter - varför skulle jag slösa nåt sånt på mig???

Vi pratade inte så mycket om hur det går med maten. Jag tycker själv att jag har skött mig relativt bra trots omständigheterna.. Jag har ätit saker man måste tugga lixom, men skippat minst 2 av 3 näringsdrycker per dag.. Men den mängd jag har stoppat i mig räcker visst inte, så dryckerna hade behövts ändå..

Nu har jag dock blivit rädd för att mista de som blivit synligt av mina nyckelben, fånigt men sant..

Vi pratade mest om känslor. Sånt som jag har försökt hålla borta från dessa träffar, eftersom jag har ansett att det inte hör dit. Men jag var så förstörd igår att när jag kom dit var det första jag sa att jag inte hade något egentligt att säga.. Men gissar att R såg att det fanns en hel del bakom mitt försök till fasad.. Så jag började berätta, vet inte hur jag bar mig åt för att inte gråta men jag fixade det iaf..

Ny tid är på onsdag. Men allt känns så meningslöst. Träffarna på freja, träffarna med barnmorskan.. Känner mig som ett litet barn som vill lägga mig ner och skrika "VILL INTE" gärna sparka lite vilt i golvet åxå bara för att..

Hon kör alltid på nya bantningskurer gärna tillsammans med min yngsta syster som sedan tidigare har hållit på med bulimiska tendenser. Nu verkar hon vara mera mot uns. När jag sa till mamma nu när hon berättade om ytterligare en diet tillsammans med H sa jag lite försiktigt att jag har sett tydliga tendenser på att hon skulle kunna utveckla ett osunt matbeteende. Varpå mamma bara blir skitsur och fräser att det minsann inte finns någon risk för det!!

Är hon dum i hela huvudet eller?? Men det är ju klart, jag är ju åxå hennes dotter och har haft ätstörningsproblem/ tendenser sedan jag var 5 år utan att hon har valt att se det (hon ser fortfarande inget)..

Det är med kluvet sinner jag börjar förstå att jag har gått ner i vikt. Nyckelbenen som för bara någon vecka sedan inte var synliga på håll syns nu tydligt när jag står ca 2 meter från spegeln... Min kinder har sjunkit in..

Det sjukaste är att de senaste två dagarna har jag varit hungrig, åh faktiskt ätit lite mer än mina 1200 ordinerade kcal per dag. (ca en näve valnötter och ett par salta kex + ev smakat lite av någon mat). Men jag har börjat röra på mig mera, så tippar på att de kcal extra jag äter kanske går åt under min aktiva dag. Från och med imorgon så ska jag utöka mitt promenerande till 2x 70-75 minuters promenader istället för en som jag tidigare tagit. Orkar inte gå så länge i ett svep så det får bli en på dagen och den vanliga på kvällen.

På samma gång som jag känner oro inför det här med mat och vikt för graviditetens skull beräknar jag alltid att jag vill förbränna så mycket som det bara går. Har ju tappat bort det där med grundmetabolism. I min värld har det för länge varit så att om man inte gör något aktivt så förbränner man lixom 0 kcal och behöver då inte äta något (om man nu inte vill bli fet). Vet att lille D får det han behöver (han tar helt enkelt det som han kräver) men jag då?? Fast jag vet ju hur j-la slitstak man kan vara när man är ätstörd och på väg ner i vikt och kroppen är van att inte få just någon mat. Om jag hade ätit som en vanlig människa så hade jag förmodligen inte pallat med det jag nu måste palla (inte sova mer än 4 timmar på 2 dygn och vara aktiv hela dagarna med ca 1400 kcal i energiintag)...

Min kp tycker inte att jag sköter mig bra alls, åh det var ju inte oväntat. Han sa att om han fick som han ville tycker han att jag skulle läggas in, men istället så kör vi på med peppande samtal. Nästa fredag blir det möte med dietisten igen.. Fram tills dess har jag skrivit på ett kontrakt som innebär att jag MÅSTE dricka 3 st näringsdrycker per dag.. Det är iof bara 1200 kcal, men  det känns fortfarande svårt att få in så många drycker per dygn.. Har börjat utforma en strategi dock, ska ta in 3 näringsdrycker varje kväll, sedan ska M få se till att jag har druckit upp dem innan det tas in nya. Vill inte misslyckas med det, men vet att under dessa 7 dagar kommer många ursäkter att formas av gollum..

Ska dock kämpa på. Nu syns det att jag har tappat vikt, nyckelbenen syns lite mer för var dag. Gollum - nöjd, det friska jaget är oroligt. Om detta inte blir bättre hur ska jag då klara en förlossning? Är det kanske snart bättre att starta igång förlossningen än att vänta på att den ska starta naturligt??

Ska bli intressant åh höra vad dietisten säger. Ska även till min barnmorska på tisdag nästa vecka. Tänkte fråga hur hon ser på min graviditet om jag inte får i mig mera näring än vad jag får i mig nu.. Vill ju inte riskera en komplicerad förlossning bara för att jag inte kan få bukt med min ätstörning...

Hur går det nu då????

Tja kanske inte så bra - eller det beror på vilken del av mig som man frågar.

Den ätstörda delen är inte helt nöjd, men inte helt missnöjd heller.. Den andra delen likaså.

Det verkar som om jag har gått ner i vikt. Eller så har jag bara tappat lite av all vätska som jag samlar på mig i omgångar. Ser i vilket fall som helst nyckelbenen tydligare igen. Vet inte om jag borde med jag blir glad över sånt. Fast min kp på äs-teamet skulle nog vilja tvångsmata mig lite...

Hur äter jag då på ett ungefär en vanlig dag?

Frukost: ingenting eller typ välling (ca 180 kcal)

Lunch: det beror på om jag ätit frukost och när jag åt den. Har jag ätit frukost blir det antingen ingenting, eller liten bit frukt + ett glas saft.

Fika: Vad är det??

Middag: typ en bäbisportion av det som de andra äter eller en näringsdryck..

Efter middagen äter jag ingenting mer. Eller max ett litet äpple (om jag inte åt en näringsdryck till middag såklart.. Har upptäckt att jag sover som bäst om jag går och lägger mig riktigt hungrig. Annars så blir det bara jobbiga nätter utan sömn...

Det värsta är att det är exakt lika svårt att få i sig tillräckligt med vätska som att uppnå minst 1000kcal per dag!! (säger den friska delen av mig den ätstörda delen vet att man går upp i vikt även av ett glas vatten om än tillfälligt..)

Träning: Håller på att bygga upp min kondis. Så det blir minst 2x30 min rask promenad + lek ute med barnen varje dag.. Vill klara av att gå minst 3 timmar per dag.. innan det är dax för förlossning..

Så var det fredag, igen! Det innebär att jag träffade min kontakt R och dietisten var även med idag. Det var något jag hade önskat eftersom jag har fått det så struligt med maten. När sömnen slutade fungera kom mitt ätstörda beteende tillbaks och helt plötsligt blev det svårt att äta annat än flytande, åh med det kom ett ännu sämre psykiskt mående tillbaks..

Nu ska jag visst dricka näringsdryck 1/ dag från och med om en vecka när lådan med provsmakning anländer (24 st förpackningar för 250kr)

Utöver det har hon skrivit upp vad jag ska äta och typ när. Hon bad mig att stänga av hjärnan och bara robotmässigt försöka få i mig det jag måste för både mig och bäbisen.

Dessutom blev jag fortsatt sjukskriven tom. 23/12 tycker det känns skönt att slippa ställa om dygnet nåt mer detta år och förhoppningsvis inte förrän jag tänkt börja jobba lite extra under föräldraledigheten typ i maj...