Direktlänk till inlägg 8 juli 2015
igår blev det bestämt att jag å lillasyster H ska åka till Turkiet en vecka bara vi 2. Pirrigt, att lämna familjen å åka iväg. Hade ju typ inte tänkt resa så förrän barnen fått rösträtt, alltså om typ 16år.
Men nu är resan bokad, provisoriskt pass fixat å väskan nästan färdigt packad. Vi åker på fredag med nattbuss till Stockholm å sen därifrån till alanya.
Men tanken på att lämna min familj här hemma skär i mig. De är ju mitt allt. Jag älskar dem allihop att jag får svårt att andas. Å kommer trots att jag ibland är mer less på tillvaron än vad som kan uttryckas med ord, skulle jag aldrig vilja ha det annorlunda. Och det är just därför, jag nästan gråter redan med tanken på det tomrum som kommer infinna sig utan min härligt stora bullriga familj med för mycket olika viljor. Men även så finns det alltid någon som vill kramas.
Men resan kan va bra åxå. Vila och tid för saknad. Att bara vara Jozzan inte mamma på heltid. Vila öronen från barnskrik. Inte behöva laga mat (all inclusive) läsa böcker, simma, promenera, umgås å bara vara.
Å sen det bästa, att efter resans slut, komma hem till mina fantastiska barn å man! De som tillsammans med mig blir ett komplett pussel.
Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...
Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|