Jag tittade i Folkbladet nu på morgonen och hittade denna notis. Det är tragiskt att folket känner så, samtidigt måste jag medge att jag känner så jag också. Det har blivit för många som tigger. De sitter överallt. Vissa sitter snällt och tigger, dessa är ändå lättare att acceptera än de som är med aggressiva i sitt tiggande. De som går efter när man ska gå in någonstans, de som tränger sig på. Jag skulle gärna hjälpa dem som behöver när jag har möjlighet. Men jag skulle hellre skänka pengar så att de som behöver ekonomiskt stöd kan få det där de bor. Det är fruktansvärt att se dem sitta ute i kylan, regnet och rusket. Att inte veta om de budskap som står på deras lappar stämmer. Om de gör det hade jag hellre skickat hjälp till dem i deras hemländer. Så de slapp lämna sina barn för att sitta tex. utanför en liten närbutik och frysa.
Tänk att istället få ge dem hjälp med att skicka begagnade kläder och skor och annat som här inte har ett värde men där skulle kunna vara till stor nytta och glädje. Tänk om dessa barn vars föräldrar lämnar dem till släktingar för att åka iväg i långa perioder för att få mera pengar. Om de istället kunde vara hemma och vara föräldrar. Samtidigt som de kunde ta emot hjälp i hemlandet. Det vore det optimala.

Sen blir det så fel när man vet att vissa i vårt egna land har det så dåligt att de också hade behövt få den hjälp som vi nu ger till alla dessa utländska tiggare. De hemlösa svenskarna som samhället vänt ryggen. Medan vi hjälper tiggarna. Är det mera rättvist?