Direktlänk till inlägg 12 februari 2014
Igår var det 112 dagen. Jag tänkte skriva detta inlägg hela dagen. Men när migränen kom blev det inte av. 112 är ett nummer som är inpräntat i de flestas minnen sedan vi gick på dagis. Ett nummer som man hoppas att man aldrig ska behöva ringa.
Jag har ringt det en gång i mitt liv. Och känslan av att vara i den situationen kändes så overklig att det kunde varit på film.
Men det var det inte. Som tur var gick det bra. Jag måste säga att den personen man pratar med är verkligen duktig på sin sak. Man blir lugnad. Det kan inte vara lätt att få en skärrad människa lugn via telefon och samtidigt få ut all viktig information. Jag minns inte om det var en man eller kvinna jag pratade med. Men jag måste säga att hen gjorde ett bra jobb.
Det är även viktigt att man vet att 112 bara ska användas vid yttersta nödfall. Det finns andra nummer dom är till för andra omständigheter. Som 1177 tillexempel.
Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...
Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 |
26 | 27 |
28 | |||||
|