Jag har ju förut skrivit om hur svårt det har varit för oss att få kontakt med den barnneurolog som haft ansvar för K's behandling av epilepsin. Nu har han äntligen fått en ny läkare. Å skillnaden kunde inte kunnat vara större. I veckan var vi på sjukhuset och träffade läkaren. Å k fick ett nedtrappningsschema på en av de medicinerna dom ger mycket biverkningar.
Redan samma kväll började K få små kramper å det följande dygnet blev kramperna bara fler å kraftigare. Så imorse ringde jag till mottagningen och strax efter lunch hade läkaren ringt upp. Nedtrappningen avnröts omgående, den gamla dosen gäller igen. Om en vecka är det ny telefonkontakt med läkaren över hur vi ska fortsätta uttrappningen på den mindre bra medicinen.

Jag blir så glad och lättad att jag nästan blir rörd. Om det hade varit som innan läkarbytet hade jag förmodligen fått jaga läkaren i någon vecka - minst på att få veta hir vi bäst ska göra för att K ska slippa ha så mycket kramper.

Igår vid middagen kom migränen tillbaks. Så mer medicin å på med migränmössan. Efter maten så skulle jag vila huvudet å går men mössan halvt för ögonen mot sovrummet. Då snubblar jag över en pilatesboll å stöter fingrarna in i dörrkarmen till sovrummet. Ligger sen i sängen å ylar en stund svärord vad ont det gjorde. Å ringfingret kändes både ont å konstigt i den stora leden.
Inatt har jag vaknat av att jag försökt böja det pga smärta. Idag ser jag att det är blått å svullet över leden. Å jag kan inte böja det ordentligt. Trots att det var fingertoppen som krockade med väggen.

Hoppas att det inte är nåt som borde kollas upp. Har absolut ingen lust att besöka hälsocentralen i onödan. Då kommer man väl hem med diverse virus...

Nä nu ska jag å småtomtarna (diddi å E) fixa fyllningarna till tårtan. Ahlgrens bilar, tuttifrutti å polkagris. Hoppas det smakar som en godispåse