Ibland känns det att man lever. Var med K på pre- op bedömning, det tog mer eller mindre halva dagen. De små har turats om med att vråla värre än Carola!!

Nu är vi hemma, ett berg saker att göra!! Bara det att båda de små fortsätter diddi trotsar åh miiimii har traumatiserats så av bilresorna att hon tror att hon dör om inte jag bär henne tätt, tätt!!

Åh klockan tickar allt högre!! Måste få lillan att somna. Duden måste släppa sitt trotsutbrott åh jag behöver sätta FART!! Men just nu blir inget gjort.

Åh så läser jag ett inlägg från mamma fitness. Att det inte finns något som heter hinner inte! Jo det gör det visst, ibland hinner man inte! Åh nu är det lite väl mycket av den varan... Jag vill hinna träna, men det hinner jag inte. Sköta kosten hinner jag för det mesta.

V är inne i en svår period, hon är less på allt. Vill vara ensam men gnäller när hon är själv. Men tyvärr så kan jag inte bota hennes behov. Just nu är vi bara där vi är, så är det! Ibland kan man inte åka bort, ibland är det bara att leva i känslan. Hon saknar miljöombyte, vilket är förståeligt.