som jag skrev för någon dag sedan, hennes promenader blir sakta men säkert längre..

Det har varit som en seg följetong. Hon har länge kunnat stå med ok balans. Ta nåt steg själv de senaste 2 veckorna. Men hon har varit så försiktig, på gränsen till feg. Men sedan igår har hennes mod ökat drastiskt. Nu kan hon ta kortare promenader till allas (även hennes) stora förtjusning.

Idag fick K komma hem, å enligt läkaren behöver han inte opereras på förhoppningsvis länge :)

Sen har vi haft besök, jag har bakat pizza till middag. Å jag gjorde även en lchfpizza till mig. Den var riktigt god. Sen har jag även bakat dinkelkex. Ikväll har vi sett film å myst hela familjen.

Min LCHF-pizza. Å så slutligen en bild på denna skrutt som borde sova men dagen till ära tänkte hitta på midnattsbus

Ja var i köket å städade undan frukosten, packar ur diskmaskinen osv. då!! Kommer det nödrop från denna lilla dam

Hon hade klättrat ner i pappas kalsonglåda, tömt den på roliga saker å satt fast i lådan. Hon vågade inte klättra ur den! Sötnöten!!

Senare på dagen lekte hon länge igenom att kasta diddis nytvättade kalsonger å sockar över axeln. Lpngt flög de å hon skrattade med hela lilla kroppen

Trött mamma, mysig tjejja, olagad middag... Dax att ta tag i allt. Men jag ooooorkar inte, det var så mycket skönare att mysa med Esmee å titta på Diddi som bygger duplohus...

Skulle bli piggare kanske av att tända lite ljus, koka tea å sätta på tv:n till barnen. Men miiiimiii som halvsover <3 i min famn kommer förmodligen protestera lika mycket som min kropp!

Det är så mysigt att hålla i en liten varm, helt avslappnad bäbiskropp (för mig kommer Esmee vara bäbis ett tag till)

En dag som denna, när ens barn fyller år är så mycket. Först att ge barnet en bra dag. Presenter, gofika ev. besök osv. Men. Varje år backar jag tillbaks till den där dagen då barnet föddes. Jag följer klockan å minns...

Esmees födelse är väl dokumenterad här i bloggen. Från den tveksamma starten å sedan uppdateringar då å då tills ca 90 minuter efter förlossningen då jag visade upp henne.

Lite känslomässig dag åxå. Aldrig mer kommer jag att ha en bäbis. Aldrig mer kommer de pyttesmå kläderna behövas. Aldrig mer kommer jag få uppleva graviditet, väntandet på att en förlossning ska starta, föda barn å få upp en helt unik å ett fantastiskt mirakel på magen....

Men idag är det Esmees födelsedag. Den har firats med presenter, ballonger, fika å så var hennes farmor å farfar här.

Som kanske syns på bilden var hon INTE på blåsautljusethumör.

Men tårtan uppskattade hon. Ska se om det blir någon filmsnutt på det kanske...

Det är nåt särskilt med den dagen. Lika speciellt alla gånger, den dagen har fått en betydelse, även om inget av mina barn blev födda den dagen.

K var beräknad till den 5/11 men föddes med snitt en vecka innan den 28/10
V var beräknad till den 28/12 å jag ville knipa till nyårsdagen. Det gick sådär eftersom hon ville ut mycket tidigare. Typ redan i augusti, men stannade kvar i magen som tur var till den 15/12.
Diddi var beräknad att födas den 18/2 men tog sitt första andetag 3 dagar tidigare.
Å lilla Miiiimiii som var beräknad till den 26/9 (ett år sedan idag) men som inte ville komma ut till oss förrän 9 dagar senare. (de dagarna var väldigt långa för hela familjen..)

Jag gissar att den dagens betydelse ligger i att man under flera långa månader gick runt med allt mer svällande mage å väntade, längtade å drömde om den lilla kickern som var i magen å väntade på att bli en del av denna värld. Med skräckblandad förtjusning även en längtan efter obeskrivbar smärta.

Så den 26/9 i år, vad hände då?
Höstens första frostnatt.
Det snöade på förmiddagen.
Jag gjorde några ärenden på stan.
V gillade fisken som vi åt till middag.

Tja det är nog det.

Åh så har snart bäbisåret försvunnit.
Denna lilla tös kryper nu i räzerfart. Käkar gärna sopor om hon själv får bestämma. Reser sig upp mot saker, å törs utforska högre höjder ståendes. Vill gärna få övningsgå. Kan leka långa stunder själv, men gärna ihop med oss andra. Älskar att bada, åka cykelvagn å accepterar numera att man ibland måste åka bil.

Jag gissar att hon kommer bli hemsk på att gå i sömnen. Just nu kryper hon i sömnen. Drygt å gulligt på samma gång.

Å dagen till ära fick hon sitta på en häst för första gången idag :) hon älskar hästar.

Gaaah!

Nåt har hänt med miiiimis sömn. Hon har haft mindre bra nätter nu ett tag. Hon kryper omkring i sömnen, tjorvar å GNÄLLER!!
Å sen fortsätter hon på dagen, sover knappt nåt å ska bara åka famntaxi hela tiden. Ok hon får inte det hela tiden, då skulle jag gå av, men ändå.

Idag var tanken att jag skulle åka å rida å mamma skulle kolla henne under tiden. Miiimii som typ är rädd för dem (å typ alla andra förutom mig å L vägrade sova. Måste ha känt på sig att mamma skulle göra något utan henne. Det slutade med att jag åkte hem, men inte har hon sovit för det. Näe då!! Krypit efter mig å gråtit - jaa då. Hopplöst!! (Less mamma)

Sen pga min tänkta stund i stallet har alla sysslor anfallit mig efteråt å blivit lidande. Fatta vad beroende man är av att de små sover ett tag så att man hinner göra allt som är svårt när de är vakna. Å sn hur mycket goare ett barn är som sovit tillräckligt jämfört med ett som bestämt sig för att sluta sova å ta på sig rollen som 100% gnällspik.

Knäppt under en desperat barnvagnspromenad. Jag testade alla få bäbisen att sova knep jag har. Inget funkade 1-0 till gnälldpiken i vagnen. Förloraren jag fick andas lugnande för att inte själv bli en lipsil.