Eftersom jag ville fördriva lite tid så gjorde jag en ny spådom över förlossningen. Med tanke på vädret som ska vara nu de typ kommande 10 dagarna så verkar denna stämma bättre. Vikten på denna spådom verkar åxå mer realistisk åh längden är oförändrad. Däremot hårfärg åh ögonfärg tror jag inte på då både jag åh M är mörka.


The day you deliver, outside will be cloudy. Your baby will arrive in the early morning. After a labor lasting approximately 10 hours, your child, a girl, will be born. Your baby will weigh about 5 pounds, 4 ounces, and will be 17-1/2 inches long. This child will have medium green eyes and fluffy blonde hair.

Vaknade inatt igen med mensvärk. Kissade ett par gånger men värken var kvar. Så blev jag nr2 nödig åh fick göra det 2 gånger med någon timmes mellanrum sedan var värken som bortblåst.

Alla andra verkar ju få ont av den rätta anledningen åh föder barn. Jag har bara ont av fel orsaker åh min bäbis fortsätter frodas i magen. Åh kommer hon inte idag så får hon snällt vänta till natten mot torsdag som tidigast.

Ligger i sängen nu och hoppades på att få sova mera men det verkar vara lönlöst. För det var inte bara min kropp som inte hade skapat bra sömnförhållanden för mig. Även V's hosta åh någon jädra högljudd fest bid si så där kl 4 sabbade massvis. Sedan vaknade övriga familjen halv åtta på morgonen åh de kan inte heller vara tysta.

Nu har jag fått lite mensvärk igen, man kan sätta hela min föräldrapeng på att den försvinner så skart jag fått kissa. Som sagt var, tröttsamt är bara förnamnet!!

Idag har jag tagit mig en promenad på 2 timmar runt ersboda. Jag är för gravid för att kunna röra mig snabbt. Jag gick ensam. Åh eftersom jag var riktigt uppretad på M när jag gick hemifrån så lämnade mobilen hemma. Annars skulle han garnaterat ringt ett par gånger åh gjort mig arg om igen.

Det enda som hände av min promenad var att jag fick lite mer ont i mina fogar. Lillan vill helt enkelt inte träffa oss. Men som sagt, den som väntar på smärta väntar aldrig för länge... Eller hur det nu var.

All mensvärk åh alla sd har åter försvunnit. Så det är lugna gatan här. Men, men en sak vet jag i alla fall. På onsdag kommer jag att agera fladdermus fram till mötet. Om inget hänt innan. Då blir det att hänga knäveck i trappen. För då får hon INTE komma. Då är hon inte välkommen.

Ligger i sängen, så tyst jag bara kan vara. Jag vill inte att övriga familjen ska höra att jag vaknat. Vill vara ifred ett tag. Åh M gör allt för att barnen ska vara tysta, han vill inte heller att jag ska vakna. Han vet ju om hur sur jag varit de sista dagarna på morgonen.

Men idag känns det annorlunda, jag känner mig mindre less över att ännu en natt gått utan att jag behövt klocka värkar. Kanske beror det på att jag hade några få sd igår. Kanske beror det på att jag har lite mensvärk som kommer åh går. Visseligen sällan men som jag känner av. Med det känns det som om min kropp ändå GÖR något. Även om det bara är att träna inför fölossningen så är det åtminstone inte bara helt lugnt. Eller så kanske det beror på att jag nu vill hinna fixa håret innan lillan föds, på att jag har fina nya kläder att ta på mig. Eller helt enkelt bara för att jag accepterat min lott, att gå över bf-datumet.

Jag är hungrig nu, men väljer att avvakta. Denna ensamstund i sängen är värd mer än att snabbt få i mig massa mat.

Notera: jag är i graviditetsmånad 11

Det verkar som om jag är mest deprimerad åh stressad över att vara överkokt. Eller om man så vill håller på att bränna bullen i ugnen.

Omkring 14-tiden släpper det och jag kan vara mer migsjälv. Skönt att inte vara deppig 24/7 men när det gör riktigt ont i bröstryggen skulle jag kunna ta till vad som helst för att få ut skitungen (ja det är så jag tänker om henne just då).

Min förmiddagsdeppighet hör nog ihop med att jag är besviken över det faktum att ännu en natt passerat utan att kroppen valt att påbörja någon vräkning. Det sägs ju att förlossnigen startar just på natten för de flesta.

Vaknar jag upp med enorm kanonkula på magen. Helt utan tecken på att det är något på gång. Min graviditet är nog ett permanent tillstånd.

Jag har endast ont i huvudet åh bak i bröstryggen, alltså inte på något sätt ens i närheten av det ställen där det BORDE göra ont när bäbisen är på gång att födas.

Idag vill jag inte vara lika besviken åh tjurig som igår. Men det är svårt att låta bli att känna så. När allt jag vill är att gråta. Men, men. Fullmåne i helgen så det lär ju spruta ut bäbisar på löpande band. Åh då kan det ju vara skönt att min envisa flicka stannar där hon är. Skulle vara mindre kul om det drog igång att få reda på att jag ex. måste åka upp till skellefteå för att föda. Snacka om att jag skulle få panik. Nä här satsar vi på nästa nymåne som är i tiden omkring min igångsättning.