Idag har det varit en sån där dag då jag önskade att jag inte hade behövt vakna överhuvudtaget.

orsak 1: efter att ha tränat lite pulsträning igår så har jag haft ett envist illamående som vägrat släppa.

orsak 2: Jag vakade av nattjobbet, och det fick mig i obalans

Orsak 3: När jag vaknade så kom min sambo hem och retade ihjäl mig igenom att vara mindre trevlig.

Orsak 4: Barnvakterna kom inte, så tillslut fick jag kasta mig iväg till föräldramötet, blev sen.

Orsak 5: På väg från bilen till mötet snubblar jag medan jag pratar i mobilen (min 1 månad gamla mobil) Tar emot mig med händerna och mobilen kraschar!!

Jag har gråtit och krikit så mycket idag att det gör ont i halsen och svider ordentligt i ögonen!! Skulle vilja tröstäta, men det skulle endast resultera i halsbränna, ett oupphörligt illamående och kräkningar. Suck... När man verkligen vill äta onyttigt så går det inte pga min bajsgravida kropp!!!!

En kort uppdatering från gnällkärringen..

Misslyckades totalt med att sova idag. För det första tog det ca 2,5 timmar innan jag somnade, sedan vaknade jag typ efter 10 minuter, helt säker på att jag försovit mig. Stressad som bara den, så tog det jävligt lång tid att somna om igen. Allt bara för att åter vakna efter ett par minuter. Alldelens kallsvettig och med hjärtklappning. Min miserabla sömn har gjort att jag känner mig oerhört snäsig. Dessutom så känner jag mig oerhört ledsen utan egentlig orsak.

För att klaga lite mer så har jag fruktat ont i mina handleder igen!!! Så ont att det är en kamp att ex. vrida ur en disktrasa.. Kort och gott känns allt oerhört meningslöst just nu. Önskar att jag kunde dra ett täcke över huvudet och gå i ide i minst någon månad. Utan att behöva gå på toaletten, äta eller överhuvudtaget bry mig om något annat än att vila, stressa ner och bli bra i handlederna igen...

Ont, så ont...

Har för ont i handlederna för att skriva nåt mera nu..

//Missja

Jag är trött. Orkar inte yoga nåt alls i natt, trots att jag borde. Har dessutom glömt usb-minnet hemma, så det blir ingen trevlig filmnatt heller. Internet är för segt just nu för att kolla på webbtv, that sucks!

Det mobila bredbandet

Har stor lust att bråka lite till med telia. Jag har deras mest tillåtande mobila bredbandsabonnemang, men det håller bara för ca 6 nätter sedan är min kvot fylld och min uppkoppling blir stenåldersseg på en gång. Skulle vilja veta hur mycket jag har kvar upp till mina 4 GB. Tyvärr verkar det inte vara möjligt. Vad som är än mer frustrerande är att jag gärna skulle vilja kunna fortsätta surfa med en hygglig uppkoppling trots att jag har surfat upp min kvot och gärna skulle betala för det. Men telia har så vitt jag har orkat ta reda på inget sådant abonnemang. Suck..

Min bärbara macbook

Min bärbara älskade macbook börjar gå mot sin penision. Den är nu över 2 år gamal och trots att typ allt i den är utbytt (det är så min tur med tekniska prylar bara fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Allt ska faan pajja på så kort tid som möjligt och sedan fortsätta krångla. Stackars all teknik som kommer i mitt våld!! Efter att datorn ändå har fungerat bra under det senaste året så har det inträffat 2 saker.

• Högtalarna fungerar inte, om jag vill lyssna på något måste jag använda hörlurar
• Batteriet har blivit ungefär lika uthålligt som en äldre man med förstorad prostata på fest. Mitt batteri måste laddas typ hela tiden!!

Men jag har en lite tröst till min lilla vita baby, om ca 1 år ska den få vila och bli ersatt med en nyare modell av mac nämligen en macbook pro med alumineumskal, ett nödvändigt val för en sådan teknikmarodör som lilla jag..

Min mobil nokia 5800

I morse så la min mobiltelefon av. Strax efter att min dator hade hängt sig. Jag drabbades av Paniiik! Inte för att jag egentligen typ behöver en mobil (de enda som ringer på den är min sambo, min morsa dessa står för typ 99% av samtliga samtal. Den sista procenten upptas av telefonförsäljare och chefen och ev. någon godhjärtad människa typ T eller syrran som vill överraska mig fullständigt). Men utan den kan jag inte

• lyssna på musik och ljudböcker
• fotografera
• surfa på nätet
• skicka sms

I det läget när jag satt helt appatisk och glodde på den svarta displayen som vägrade starta. Eller skärmen blev blå under den tid som jag tokhöll på knappen för att svartna igen så snart jag släppte den. Räknade snabbt ut att min telefon som i dagarna blir 1 år börjar leva på övertid. Fattade ett milisekundsbeslut. Jag ska köpa den där ipoden som jag vill ha om mobilen verkligen visade sig vara trasig. Jag vet ju att jag har rätt till en lånetelefon fram tills jag fått ut en ny mobbe på försäkringen, men de där lånetelefonerna brukar sällan ha walkman funktionen. Därav min stora fasa.

Men sådan tur som jag inte brukar ha var min mobil bara trött, batteriet hade tagit slut. Men bara för mitt egna lilla lugn, min mobil har aldrig dött på det där sättet!! Nu har jag dock fortfarande en fungerande mobil så jag behöver inte kasta mig iväg på nätet och beställa min ipod, det får vänta..

Ok det kanske inte tillhör det vanligaste men jag hatar vetkligen både sport och den nya modellen av melodifestivalen. Det är en ständig plåga, varje helg under våren så ska en kväll förstöras av melodifestival, dessutom så besudlas radio och tv av prat rörade dessa delfinaler detta verkar vara den nya sortens dokusåpa. Jag är allergisk!!

Även sport av de flesta slagen tillhör mina allergier. Det är alltid något skitevenemang som förintar livet. Just nu så är det OS. Det är inte en hemlighet att jag skiter i allt vad som har med os att göra. Men ändå så anses det vara bland de enda samtalsämnen som används i sociala sammanhang (förutom melodifestivalen såklart).

Men det faktum att jag inte bryr mig ett dugg om sverige har tagit guld eller blivit diskvalificerade i samtliga grenar. Det senare skulle jag faktiskt föredra, då kanske det skulle vara mindre tjat om det. Att min sambo dessutom ska vifta med osbilagor framför näsan på mig ger mig utslag. Jag blir faan galen. Jag tvingar inte honom att följa med mig till stallet. Då kan han väl låta mig vara lyckligt ovetande när det gäller sport.

Kunde nog inte ha satt en bättre rubrik över det jag har varit med om under helgen. För att ta det bit för bit kan jag börja med att berätta att jag är glad att jag lever! Råkade nämligen ut för en oerhört otäck incident med bilen på väg hem från min mammas födelsedagskalas. På ett ställe längs vägen fick bilen plötsligt sladd. Jag kom med knapp nöd upp på vägen igen, bara för att få en motsladd. Såg att jag snart skulle få möte, bilen krängde åter in på mitt körfält för att sedan slungas tvärs över vägen och fastnade i snökanten. Samtidigt som den mötande bilen åkte förbi. Efter den bilen kom det en till. En hjälpsam kille som hade boxeringslina och lätt kunde dra upp oss ur diket. Min son var nog den som blev mest chockad. Men även han kom över det relativt snabbt.

Killen som hjälpte oss berättade att vi var 3:e bilen den veckan som hade fått sladd precis där, under den förra veckan. Fordonet innan oss som olyckligt hade sladdat av vägen hade stått på taket i diket. Denna kurva är ett svart hål i vägverkets säkerhetspolitik. Kommer ihåg för ca 10 år sedan när jag gick på gymnasiet var det en mamma och två små barn som omkom efter att ha fått sladd och frontalkrockat med mötande fordon. Alltså precis samma sak kunde ha hänt oss!!

En rastlöshet. Den sliter i mig. River i mitt bröst.

Har fått ont, i nacken ena armen. Känner mig konstig. Mår illa. Ashungrig - eller?? Vet inte längre vad som är psykiskt och vad som är fysiskt. Vill inte ha det såhär längre.

Allt jag vill är att må bra. vara glad och njuta av livet. Att det ska vara så jävla svårt att få uppleva just det.  Äh vilket jädra gnällinlägg detta blev. Men måste bara få ur mig detta.

Sitter på jobbet. Vet inte om jag kommer att bli avlöst nu klockan 07:00. Om jag inte blir det måste jag jobba vidare. Om det inte finns någon som kan komma och jobba blir jag kvar på jobbet till kl 15:00 i em.. Då har jag jobbat 18 timmar nonstop!!

Men det stoppar inte med det. Om fallet blir ett 18 timmars pass då har jag bara 6 timmar på mig att få lite vila innan jag måste hopppa på mitt egna 10-timmars pass..

Ok om jag hade vetat om denna lilla eventualitet igår innan jobbet. Då hade jag varit mer inställd på det. Packat ner effe och koffeinpiller så att jag skulle vara pigg. Ett extra äpple hade nog åxå fått komma med till jobbet åxå. Men nu när jag sitter här, oförberedd känns det endast åt HELVETE!! Har ju inte med mig ett skit. Ungarna ska hämtas senast 17 på dagis. Så i värsta fall kan jag helt spola all jävla sömn. Ovissheten har gjort mig helt aptitlös, kan inte äta det äpple som ligger och väntar på att slukas, pallar faan inte ens med att dricka upp mitt vatten.

Sedan så blir jag FörbannaD!

Jag jobbar ju inom hemsjukvården. Min vårdtagare är en mycket sjuk person. Detta innebär stort jävla ansvar. Ändå kan mina chefer utsätta både min vårdtagare och sin personal för sådana riskfyllda situationer om och om igen! Om jag hade varit en pilot skulle jag inte få flyga en endaste jävla milimeter om jag inte fått min vila. Men eftersom jag bara jobbar inom vården så är det visst heelt i sin ordning att utsättas för detta.

Jag bara undrar: om min chef vore min vårdtagare, skulle han då tycka att det var ok att få en osäker vård? Skulle han vilja flyga med en pilot som jobbat 28 timmar på 2 dygn? Jag tippar på att han inte ens skulle överväga en sådan säkerhetsrisk, det skulle väl ingen. Han är dessutom en egoistisk obrydd jävel..

Åh så har jag åter tappat tråden i min text.. Hittar den inte. Är inte 100% med i skallen. Är trög som bara den just nu. Väljer att avbryta här. Men detta tycker jag är långt ifrån acceptabelt!! Om det händer något under ett sådant tillfälle riskerar jag att dömmas för brott. Ett brott jag inte ens ville begå. Det är bara så orättvist.