Lagade lunch, å busade med barnen. När jag skulle va monster å jaga diddi runt nedre våningen när han körde bobby car sparkade jag in foten i en stol.
Jag låg på golvet å typ grät av smärtan. Samtidigt som miiimii använde mig som klätterställning å diddi kollade av att ingen ambulans skulle komma. Å det skulle det ju inte. Mobilen låg flera meter från där jag låg å tänkte att jag har nog brutit nåt.
Efter ett par minuter kunde jag ta mig upp från golvet. Men idag blir det de stora skorna då halva foten känns öm å svullen.

Hur gör ni med julklapparna? Lämna gärna kommentarer, det är så intressant att veta hur folk resonerar runt denna köpgalna högtid. Sätter ni någon kostnadsgräns eller går ni helt bananas å handlar som galna?

Tycker ni att det är ok att:

Köpa begagnat?

Göra egna klappar?

Göra julklappar av sånt barnen behöver, trots att det är tråkiga julklappar?

Ge bort pengar?

Då var jag färdig med julklapparna. Å jag spräckte bara budgeten lite. Vilket är bra. Min målsättning var 500kr per barn. Vissa fick ändå julklappar för ett högre belopp, men då var det saker de ändå skulle ha behövt få. Som kläder, ipad till K osv. Men om jag räknar bort sådana saker så HÖLL vi faktiskt budgeten!!

[Bild]

[Bild]

Nä nu har jag lovat stekta äggmackor å oboy. Bäst att jag sätter lite fart :)

Godmorgon på er andra var ni än befinner er just idag. Kramar

Nu blir det bara några ord innan jag lägger mig å försöker sova bort all denna huvudvärk!!
Den har jagat mig i veckor!

Tänkte visa i bilder vad husliga vi varit idag.

På förmiddagen kokade jag palt å tänkte då som alltid när jag gör pitepalt på min farfar.

Sen startade jag en saffransdeg.

Efter en go paltmiddag så bakade vi ut lussekatterna. Det var så mysigt. Tända ljus, julmusik å diddi som formade egna bullar å nynnade på nån påhittad visa. V jobbade med ytterst noggrann precision å fick en fin skara lussekatter som resultat. M bakade åxå, å verkade gilla det. K vägrade baka, men fotade å filmade bakningen istället.

De färdiga lussebullarna. Syns det att diddi fick pryda dem med russin :)

V säger K krampar, (jag är med k just då) mamma jag hämtar stesolid.
Här jag klippte upp förpackningen.

När krampen gett sig flyttar jag honom till soffan.
Sen har de (diddi å V) varit å mjukat honom i soffan. Dididi kom med hans filt osv.

De är så snälla, fina å duktiga att man får tårar i ögonen!!

Idag upptäckte jag nåt mindre trevligt. Diddi hade fått mask!!

Eftersom miiimii inte väger 10kg än å eftersom diddi väger 15kg blev det lite klurigt med medicinen. Men efter samtal med en barnläkare så löstes detta.

Så efter middagen, med hela familjen (utom miiimii som ej ska ha medicin i onödan) börjades storstädet. Å det eviga tvättandet. Det är ju det som jag ogillar med att ha dessa på besök. Visst det är bra att ha städat hemma. Men kanske inte att behöva renbädda allas sängar så ofta!!

Blääää!!

Nu är det typ städat överallt å tvättberget har nått oanade höjder!

Annars så är diddis förkylning bättre han har aptit å är feberfri. Men nu är det miiimiiis tur. Hon har gnällt hela eftermiddagen å nyss tempade jag henne 39,2!! Så nu har hon fått alvedon å 2 isglassar så hon får ha en bättre natt (mamma vill sova) febern får man kämpa med på dagen.


Sovande sjukling <3

Förmiddagen spenderade jag ensam i stallet. Jag var där tidigt å fick ge hästarna morgonhö, släppa ut i hagen och allt sånt. Sen blev det lite uppfinningsrika träningspass med hästarna. Pga. hårt underlag blev det bara skritt. Men skritt är lite av en bortglömd gångart så det är inte nödvändigsvis dåligt.



Kan bara instämma i den tidningsrubriken på bilden!! I stallet kan man vara en hel dag utan att man märker hur tiden springer iväg!

Haha, diddi vill inte äta innan tomten kommer. Gissar att han är riktigt utsvulten innan tomten kommer <3 <3

Det är en brandbil å en dumper som står överst på önskelistan. Varje morgon blir han lika besviken över att tomten inte kommit ännu!!

Har blivit rädd för ambulansen! Han var ute tidigare å lekte medan jag klädde på miiiimii å mig. Då hör jag ambulanser längre bort. Sen dröjer det ca 3 sekunder innan en storögd kille med krokodiltårar kommer å gömmer sig bakom mig. Han var så rädd att ambulansen skulle komma å hämta honom!!

Det blir nog att läsa lite böcker om ambulanser å se lite på 122 kanske så han förstår att ambulanser är bra.

Det är numera ännu mindre plats i barnvagnen. Diddi ska ha med sig båda vovvarna å Ambusnallen (den han fick av ambulanspersonalen)