Fulsöndag är en dag i veckan som kommer att vara en efterlängtad. Sista dagen i veckan, inga måsten. Sovmorgon, mysfrukost och så vidare. Den dagen tar man på sig det skönaste plaggen i garderoben, sätter håret i en tofs å bara njuter, utan smink!

Resten av veckan är det tidiga aktiviteter å då vill åtminstone jag ha tagit på mig mitt ansikte, å ha kläder på sig som känns ok.
Innan vardagen kom till oss så var det mindre viktigt med sånt. Då var det bara ibland som de "finare" kläderna fick komma ut ur garderoben. Nu med ett annat jobb kan man ju klä sig lite roligare, å ha smycken på sig. I och med det så känns det som om jag vill utöka min garderob å mitt smyckeskrin lite till.

Det är inte alls roligt att lämna när ens barn (E) var trött å extra mammig å när jag skulle lämna henne imorse försökte hon snyftande öppna min dragkedja. När jag sa att "mamma kan inte stanna, mamma ska på jobbet så drog hon snyftande upp den igen.
Hon hade inte sovit mer än 15 minuter igår å varit orolig inatt. Det är förmodligen oro över nya vardagen med dagis. Idag har hon visseligen sovit men hon som är van att sova i vagnen utomhus fixar inte att sova på en madrass själv. Idag sov hon i famnen på en i personalen, så imorgon blir det att ta med vagnen. Hoppas det går bättre då. Det känns tufft att lämna när man vet att det inte fungerar riktigt bra. Det blir nog tidigt imorgon åxå så att vi får se om hon kanske accepterar att sova där bättre snart. Hon har ju haft problem med att sova borta i hela sitt liv.

Annars så börjar vi få lite rutin på vardagen. Kvällarna fungerar, vi lägger fram å fixar det vi kan kvällen innan. Å på morgonen om barnen ska äta frukost på dagis/fritids så tar de nåt litet innan vi åker. K har fått liten snabb medicin på morgonen å det har gett bra effekt, mindre tjat å bråk.

Nästa vecka drar det STORA allvaret igång. Då är M's semester över å vi båda ska jobba heltid - spännande!

Äh jag ba skämta!

Före 06:30 var barnen vakna, å M visade upp en nyförfattad matlista. Å sen dess har det kivats :,( bara att inse. Sovmorgon är nåt omvänt, det är när man somnar samtidigt som barnen på kvällen

Förväntansfulla, å lite trött (Esmee) stod de här utanför dörren in till dagiset å ska strax kliva in i en ny era, tillsammans med pappa M.

Häpnadsväckande så var det Diddi som var pappigast. I eftermiddag har E som håller på att dubblera sin uppsättning tänder å sovit för lite varit jättemammig. Å det slutade med att de kom förbi mig på jobbet en stund. <3

Liten tjej börjar bli stor! Här gungar hon ute på dagisgården

Fy fabian! Skjut mig, eller vänta... Det behövs nog inte, jag måste redan ha dött!!
Så kändes det när klockan obarmhärtigt fick mig att vakna imorse. E har tjorvat sig igenom natten. Å tålmodigt lät jag M snarka länge innan jag efter 01 någongång röt att jag måste få sova lite, för att snart, allt för snart ringer klockan å jag ska å jobba. Med nytt jobb vill jag va alert så jag kan snappa upp så mycket som bara går så att jag kommer in i rutinerna. Idag är andra dagen jag ska jobba på fritids.

Igår var vi inne på slutspurten med allt fix inför dagisstarten idag. Märkning av kläder, packa extrakläder, fixa med napp, tvätta galonställ osv. Gissar att det kan ha varit orsaken till E's dåliga natt.

Nu är det strax dax att åka, jag har fått i mig en skvätt kaffe, min äckliga algsup å en lätt frukost, åt mer på kvällen igår än jag brukar å var därav inte särskilt hungrig. Nu känns det bättre. Men pigg är jag INTE.

Aja, inte gnälla dårå, hoppas ni övriga fått en god natts sömn å välbehövlig vila.

Vi hade spanat in ett jättestort klädpaket åt E på tradera. Eftersom de kläder som var fotade såg superfina ut å att det var ett paket med 86-92 så skulle hon ha kläder länge framöver. Men snacka om besvikelse när jag hämtade ut paketet å packade upp det! De flesta kläderna var i dåligt skick. Gamla å inte alls fina. Å vad som fick mig ännu mer irriterad var att det var mest kläder i 98-110! Nu måste vi fortfarande köpa massa kläder åt tjejen, någon gång i höst kommer hon att behöva stl 86...

igår tänkte jag efter att ännu en dag kämpat med trotsiga barn osv att det vore underbart att bara få en dag då allt fungerar smidigt utan att något ska trassla till sig totalt och kräva ne massa extra slit för att lösas.

Idag tycker jag att gårdagens vedermödor var barnsliga.

varför det?

Jo idag har jag koll på läget. Eller jag har förstått att min arbetsgivare har fuckat upp det å igenom det kommer min lön denna månad att utebli! Snacka om kalldusch! Efter flera års föräldraledighet finns inte längre någon buffert. Arbetsgivaren verkar inte kunna rätta till sitt misstag och därför kommer jag förmodligen att få klara mig utan pengar denna månad! fantastiskt! Eller ångest. Ångest i kubik. För räkningarna ska ju ändå betalas, mat måste inhandlas. Fast med vilka pengar? Det värsta är att jag har inte orsakat detta, det är min arbetsgivare, men trots det är det påverkas inte dem, det påverkar endast mig! Å för dem är min lön ingen stor grej. För dem är min lön en liten summa. För mig är den summan av största betydelse. Denna lön har jag läntat efter. En chans att fylla igen hål som blir när man lever i en tight ekonomi. Å när det andrummet förmodligen inte kommer riskerar ekonomin att kvävas.

Men som mamma så måste vardagen ändå rulla på. Barn som vill ha upmärksamhet, som vill ha mat, som kivas. Å utöver det K som är på sjukhuset och vill ha besök. Så nu ska denna mamma sopa ihop sina spillror, svälja gråten å fixa alla eviga måsten.

Nu är K tillbaka på barn 3 efter ett dygn på niva. Han har lite ont i både magen å huvudet där de har varit å opererat, men det vore väl konstigt annars. I övrigt tycker läkarna att han snabbt blev pigg å om han har mindre ont imorgon får han åka hem!

Det är så roligt att se barnen återförenas efter att ha varit ifrån varandra en dag. De blir både glada å uppspelta.