Jag har fixat en stor långpanna med lasagne. Dukat å tänt ljus. Vi har alla precis tagit för oss av maten å börjat äta. E sitter bredvid mig. "Mamma vad stor mage du har!" Klapp, klapp. Fick lite svårt att äta färdigt efter det. Försökte skämta med henne om att man aldrig kan veta om det finns en bäbis där inne. Men alla de gånger vi bestämt sagt att det inte blir något fler barn gjorde att skämtet föll platt.

Det värsta är ju att barn är så ärliga. Hatar känslan av att pendla i vikt. Vill faan bara hitta min trivselvikt å hålla den.

Börjar vara jävligt less på sängläget nu

Det är tur att tanden inte finns kvar. Då hade jag förmodligen försökt elda upp den upprepade gånger.

Att en enda liten tandursling kan ställa till med sådana problem! Först hade jag ju fått något så ovanligt som tandrotsresorbtion utifrån. Enda lösningen på det är att dra ut tanden då man inte kan stoppa förloppet! Naturligtvis. Tack för den Gud! Så i vår började det göra ont i tanden då och då. Å det blev oftare så i höstas slipades tanden ner lite så att det inte längre gjorde ont när jag tuggade med den. Men så innan jul så började det om. Å jag bestämde mig. Bäst att ta bort tanden innan den ställer till med stora besvär, som tex. blir infekterad eller liknande.
ACK SÅ FEL JAG HADE!!

Jag åkte till tandläkaren i måndags för 2 veckor sen för att dra ut den. Enligt röntgen skulle det inte bli några problem. Jag informerade om hur struligt det brukar va med mina blödningar osv. Men eftersom de inte hittat nåt fel på mig, tog de mig inte riktigt på allvar. Tanden delades med Den Stora Vassa borren och de separerade rötterna efter ett tag fick de upp den friska roten. Sen bråkade de länge och väl med den sjuka roten innan de gav upp. Den hade visst växt fast med tandbenet. Operation bokades in på onsdagen. Jag kommer dit och de försäkrade mig att detta kommer gå såååå bra.

Det var så fel.

De skar i tandköttet ock borrade i tandbenet, bände och bråkade med roturslingen i ca 2 timmar och 45 minuter innan de GAV UPP!! Remiss till tandkirurgen skrevs. Bedövningen släppte i bilen på väg hem. Som jag skrek av smärta i bilen den halvtimmen medan jag körde hem är nog bra att ingen hörde.

Då börjades det SMÄRTAN först hade jag ingen bra smärtlindring och mer eller mindre plågades fram till jag käkkirurgen. Jag hade blött under stygnen massvis å var rejält svullen (stor del av svullnaden var blod).

Jag fick antibiotika och de öppnade upp stygnen, packade om såret och sydde igen. De gav mig en underbar blockad och jag hade ett par underbara smärtfria timmar. Sen kom helgen, å de på tandakuten ville först inte ens bedöva mig, men ändrade sig snabbt efter att jag totalt bröt ihop å grät. En vanlig bedövning å en till sorts antibiotika bjöd de mig på. Under helgen kom nervsmärtan i tungan och gommen. En isbränna som drev och fortfarande driver mig till vansinne! Å så fortsatte det till i tisdags. Då bestämde käkkirurgen att de skulle ta ut roten å därmed basta! Nervös bad jag om nåt lugnande, sen minns jag inte så mycket mer men rothelvetet fick de loss.

Å nu har tiden gått såret å käken läker med smärta som kompis. Nervsmärtan i gommen har gjort att jag nu väntar på en MR och en tid hos neurolog då de inte riktigt kan förklara varför jag har fått det. Å en ny värktablett som ser till att jag sover lika mycket som typ en nyfödd bäbis. Men det är bra. Sover man så har man inte ont på samma sätt. Vecka 11 ska jag va tillbaka på jobbet. Tillbaka till livet.

Igår kom byggställning och skyltar så att alla ska hitta till bygget sattes upp. 3 dagar kvar till husleveransen, så sjukt spännande!!!

Denna vecka tog lovet slut och hela familjen är åter i vardagslunken. Det är lite delade känslor tycker jag. Det är skönt att få in rutinerna igen. Men med vårterminen brukar ju vara sjukdomarnas högtid. Magsjukor och influensa förkylningar osv. Så det känns som om det bara är en tidsfråga innan magsjukan är i huset å jag som verkligen inte hantera det bra huvva!!

ve å fasa!!

Annars då, jo snön vräker ner typ utan slut. Vi hade strömavbrott över hela natten. Livet på landet :) tur att mamma ringde å påminde oss om att vara förberedda på det, vilket vi annars inte hade varit. å stormen fortsätter... bäst att bunkra med batterier och batteridrivna ljus, inatt var det superbra att ha.

Sen då, hus leverans om 11 dagar!!! Det är pirrigt å spännande

Så var denna jul över. En riktigt bra jul, med små gupp iform av gnabb, trots osv. Men bra julklappar mycket mat, härliga promenader å mysiga ridturer å många skratt tillsammans med personer vi tycker bra om.

Å så idag när vi tröttnat på julmaten. Den sötsalta rätt feta maten passade vi på att åka till tomten å grilla marshmallows å korv. Sen gjorde jag en ost å skinkpaj av resterna av julskinkan den blev middag ihop med lutfisk å barnen fick makaroner å köttfärssås på burk.

Sen bjöd jag på fruktsallad till efterrätt å blev på så med av med lite frukt å vispad grädde. Jag slängde även ihop en paj fylld med röd lök, rökt sik, hackad spenat å dill strösslad med tomat.

Nä nu är det dax att sova, min å M's julledighet är slut, imorgon är det BA att jobba igen. Godnatt.

Idag är jag hemma å vabbar med en liten förkyld å febrig Esmee. Å just nu så är det rätt skönt att få en paus från allt å bara rå om de två minsta. Sitter i köket å myser med frukosten vaktelägg och kaffe, inte illa en vanlig gråmulen onsdag i slutet på november :)
Idag ska vi baka lussekatter, så degen är satt och står just nu å jäser till sig.

Det har ju varit rätt tyst här på bloggen orsaken är tidsbrist å att jag nu försöker blogga på myresjöhus egna bloggportal om vårt husbygge. Men det strular och trasslar så mycket att jag nästan tappar lusten.

I alla fall så körde markarbetet igång som planerat vecka 45. Veckan innan hade vi det tekniska samrådet då vi fått bygglovet godkänt. Phu, det var nära att vi fått skjuta upp markarbetet då bygglovet handläggningstid var längre än vad vi trott. Första veckan gjordes trekammarbrunnen de fixade stenkistorna för dagvattnet grävde in el, vatten och sånt. Det som strulade lite var att bergvärmehålet hade blivit borrat precis mitt i vår tilltänkta förrådsplatta. Därför blev vi tvungna att justera placeringen av carporten och förrådet något. Då hade byggnadshöjden även ändrats något som kommunen blivit meddelad då vi inte behövde fylla upp lika mycket som arkitekterna ritat ut. Turligt nog tas båda ändringarna i bygglovet med på samma handläggning (bra för plånboken).
Under kommande veckan gjordes allt färdigt för gjutningen.

Veckan därpå förbereddes allt för husgrunden gjutning. Nyfiken åkte jag förbi efter jobbet men då hade de alltid åkt för dagen och täckt över sitt arbete. Turligt nog fick jag min mamma att gå dit och fota lite.

Dagen innan husgrunden gjöts var jag förbi och tänkte lämna en påse med hembakta bullar å långpannekakor. Tyvärr var det ingen där då så jag lämnade fikat så att mamma kunde få agera ombud kommande dag.
Den dagen de skulle gjuta så var det halkigt så in i Norden! Jag fick ett telefonsamtal till jobbet om att betongbilarna behövde sandat för att ta sig fram säkert. Så det blev lite stress med att få tag på pappa så att det blev sandat.

Mamma lämnade fikat å det var tur att jag packat med mycket för dom var många som jobbade med vår grund.

I helgen var vi förbi och kollade in deras arbete. På lördagen hade jag haft en fruktansvärd migrän å var inte så kry på söndagen men vi bjöd ändå mina föräldrar på köttsoppa till middag. Den var mycket god, det var första gången jag kokade riktig köttsoppa. Vi brukar äta köpt burksoppa annars. Sist jag åt riktig köttsoppa var nog hos mormor och morfar men det var riktigt länge sedan.

Nä nu måste jag sluta blogga å röja undan i köket inför vårt bullbak.

På återseende/ Missja

Jag har en sjukskrivning på 50%av min läkare eftersom jag inte mår bra. Jag har stressat för mycket en längre period och började uppvisa symtom på att vara på väg in i väggen. Så sen i september har jag arbetat halvtid och skulle så göra i 8 veckor. Nu i tisdags fick jag veta att de på försäkringskassan funderar på att inte bevilja mig sjukpenning! Ångesten slog i taket. Men de hävdade att om jag bara fick ett bättre läkarintyg att det då skulle kunna bevilja sjukpenningen ändå. Igår kväll fick jag äntligen prata med den läkare som sjukskrivit mig. Då fick jag veta att det inte fanns något mer hon kunde göra utan att försäkringskassan redan hade fattat sitt beslut. Det enda som återstår för mig är alltså att från och med på måndag återgå till att arbeta heltid. Det trots att jag ganska precis klarar av halvtid....

Dessutom veta att jag har förlorat rätt mycket pengar. Pengar som jag trodde att jag hade rätt till i och med att jag är sjuk. Det känns därför riktigt fel att försäkringskassan kan dra ut på processen så att den som drabbas dessutom går miste om mycket pengar. Det borde vara snabba puckar när de ändå laborerar med människors privatekonomi. En förlorad månadslön är kanske inte så farligt för vissa, medan andra kanske nästan går under av det. Eller är det så att man inte ska våga lita på att man har ett skyddsnät om man inte är förmögen att arbeta en tid. Det är ju inte precis så att man först kan ansöka om sjukpenning under tiden man arbetar för att sedan man vet om man har rätt till ersättning kan passa på att vara hemma och kurera sig.. för då har man ju fuskat!!

Fy bubblan för detta system. Fattar de inte att detta kan göra att människor mår sämre och kanske i högre grad inte kan arbeta.

Just nu känns allt bara riktigt skit. Fast ångesten över att inte va på jobbet försvinner ju. Det är ju bara den lilla detaljen att jag nu förmodligen inte kommer att palla med att va mamma på ett sätt som jag anser att jag borde. Fuck! Mitt humör å vädret utanför går hand idag (snöblandat regn...)

Idag har ångesten förföljt mig. Som en vidrig varelse med långa tentakler har den flåsat mig i nacken och kramat syret från kroppen.

Jag vill ju bli mig själv igen! Men allt leder fel. Många kallelser för K på olika vårdrelaterade besök = stress
Maktlösheten över att inte bli tagen på allvar av min så upptagna läkare.
Stress över att jag inte fungerar som jag ska. Stress över arbetet, barnen ja allt.

I ett försök att må bättre åkte jag å klippte mig. Men för första gången så hade jag riktig panik på vägen ut. Inte för själva klippningen utan på grund av hur frisören fixade till håret efteråt. Jag hade gladeligen tagit på en påse över huvudet om jag fick. Men istället gick jag stressad, ångestfylld och generad till bilen å rafsade ihop håret i en stram knut. Kul...

Sen har ångesten fortsatt förfölja mig. Flåsa mig i nacken å göra allt så jobbigt...

Nä nu får det vara nog! Nu tänker jag försöka sovs bort elendet. Hoppas på en bättre dag imorgon. God natt