Nu är jag "hemma" igen. Eller egentligen är jag hos mamma å pappa. Fick veta att det inte är bra att utsättas för förkylning när man är opererad för framfall. Stygnen kan visst gå upp om man hostar och nyser. Grattis, bra månad att operera en fyrbarnsmamma, i början av vaburari! Så tillflyktsorten till Berttjärn är en nödvändighet. Sen är känslan så pass jobbig att jag skulle nog inte orka med barnen. Det känns lite som strax innan krystvärkarna kommer igång. Jag är så svullen att jag kan inte ens fisa! Å av värktabletterna får jag intensiv klåda. Men hellre det än smärtan.

Igår blev det bara för mycket. Allt sittande å stående. Det blödde mer än det gjort under hela tiden å det kändes som om jag hade en sko i röven. Obehagligt är inte nog som beskrivning.

Så just nu blir det vila å grejande med husbyggnationerna. Igår fick vi entreprenadkontraktet via mailen. Om vi skriver på nu så kommer vi ha tillträde till huset i mitten av september ungefär.