....man kunde lämna sina barn på förskola och skola och veta att de hade det bra...
....att de fick det de behövde för att vara glada nöjda individer som fick den kunskap de söker och behöver här i livet....
....tänk vad lätt det skulle vara i hjärtat att slippa fundera över hur de har det....
......tänk vad det skulle göra för ens egna arbetsinsats.....

Nu är verkligheten en annan. Tänker kort berätta vad som hände K under hösten. Då han nyligt börjat i en omgjord klass, på högstadiet med nya lärare och dessutom ha det jobbigt med kramper. Efter ett föräldramöte ville de prata med mig. De ville sätta K i träningsskola. (Ungefär som dagis för stora barn) vilket skulle vara en katastrof för K. Han mådde ju inte bra och var bland oförstående lärare. Lärare som inte använde de hjälpmedel han har för kommunikation och inlärning. Det för att han inte var engagerad nog. Det blev en kamp för oss kring honom. Jag spenderade en vecka med honom i skolan och resultatet blev ett mail på flera A4 med saker som kunde göras annorlunda för att det skulle bli bättre för honom. Sen de fick det mailet så har det varit tyst kring detta.

Så till dagsläget.
V otrivs i skolan. Hon säger att lärarna behandlar henne orättvist, de tror inte på vad hon säger och lägger även skulden på henne utan att på riktigt ta reda på om hon är den skyldiga. Hon har kommit in i en utvecklingskris som utvecklats till en depression. Behandlingen hon får består av att vi föräldrar ska vara med henne i skolan dagligen fram till sommarlovet. Det för att enligt läkaren, ska hon hinna få det stöd hon behöver för att komma till rätta med sitt mående.

Men skolan vill inte ha oss där. Å mitt jobb som elevassistent har förändrats tack vare detta. Jag är nu assistent åt ett annat barn resten av detta läsår. Resultatet är att de dagar jag är på jobbet känner jag mig vilsen, och de dagar jag är med V är så psykiskt tunga då hon gråter och har vredesutbrott mest hela tiden. Allt kaos på skolan och jobbet å på det allt runt försäljning å de andra barnen...

Det blir för mycket. Känner mig som en usel mamma, fru, kollega och vän. Idag blev det klart att jag avbryter min del av att vistas på V's skola. Jag pallar inte. M är en ängel och ändrar sitt schema så han kan va med henne. Då missar jag mindre arbetstid och kanske kan lägga mitt fokus lite mer där det ska vara.

V vill byta skola, något vi tittar på. Problemet är bara att den mest lämpliga när vi flyttat, som skulle ge henne möjlighet till skolskjuts är inte aktuellt. Därför blir allt mer komplicerat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...

Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...

     Det var helt overkligt morgonen för slutbesiktningen. Jag stod i köket och packade allt från skafferiet i påsar. Då visste vi ju inte om vi skulle få lov att flytta in eller om vi skulle få återvända tillbaka till vårt mellanboende i väntan på...

            Jag höll på att fixa med inredningen i barnens garderober. Skulle "bara" hämta två hyllplan till och ger mig snabbt och lätt nerför trappen när jag kommer längst ner i trappen ser jag hyllplanen de är nästan framför mig då jag snubb...

Jag ska byta jobb, från den skola jag arbetar på nu till en som ligger mycket närmare vårt nya hus. Arbetsuppgifterna kommer även dom att skilja sig lite från de jag har haft tidigare. Det kommer nog att bli bra. Men under de knappt tre veckor som ha...