Det svåra i att bli av med ett missbruk som egentligen inte behöver några yttre ting för att fortsätta att pågå är oerhört svårt. För det första så är mat något som man inte kan ta bort, för en anorektiker måste den tillföras. Men för en bulimiker? Maten måste begränsas, träning måste begränsas, men ska även rätten att använda toaletten begränsas. Vi ätstörda måste för all evighet utsättas för sådant som vi går igång på. Våra kroppar, mat, olika former av hälsosamt beteende, det ständiga tjatandet om nya dieter. Bilder på smala retuscherade bilder kommer för alltid att finnas överallt, på samma sätt som alla lightalternativ skriker ut sin existens.

Måttet med "lagom" och "normalt" är så oerhört svårt att avgöra. Var i hela friden går gränsen?? När tycker andra att JAG har tränat för mycket, när anser andra att JAG inte har ätit mer än vad MIN kropp behöver. Om jag en dag kommer att bli tjock (snälla gud säg att det inte behöver hända) kan jag då banta som vem som helst utan att åter falla in i mina gamla väldigt beprövade vanor?

Att bli "nykter från sitt missbruk hade varit så mycket enklare om det hade vart frågan om ett vanligt missbruk. En alkoholist kan sluta köpa alkohol, narkomanen måste bara bryta med sina langare (det är inte lätt det heller men det är lättare). En spelmissbrukare kan spärra sig från de spelsighter som har förstört livet för honom/henne. Men en ätstörd skulle behöva byra hjärna. Men det går ju inte så det är en långdragen process som jag tror kommer att ta hela livet. Vet inte om man någonsin kan bli kvitt sin mat och kroppsångest. Jag menar ungefär 4 gånger i veckan så tror jag på fullaste allvar att en gastrisk bypass operation vore något för mig OCH även att jag skulle kunna kvalificera mig till en sådan. Jag har ju ett BMI på ÖVER 20.. Så har det även varit nu sedan jag började försöka bli kvitt Gollum.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste erkänna, jag är medlem här! En större klant, olycksalig individ är rätt sällsynt (de råkar ofta förolyckas i förtid..) M kallar mig för porslinsdocka (å då associerar jag det med en jättegammal porslinsdocka som mamma å pappa hade i sitt sovrum...

Inte den bästa sommaren... Först bröt jag foten. Å barnen drabbades av feber. K blev så dålig att han blev inlagd. Sen blev jag åxå sjuk. Nu är jag inne på åttonde dagen med rejäla febertoppar. Men på vårdcentralen kunde de inte hitta några fel på m...

     Det var helt overkligt morgonen för slutbesiktningen. Jag stod i köket och packade allt från skafferiet i påsar. Då visste vi ju inte om vi skulle få lov att flytta in eller om vi skulle få återvända tillbaka till vårt mellanboende i väntan på...

            Jag höll på att fixa med inredningen i barnens garderober. Skulle "bara" hämta två hyllplan till och ger mig snabbt och lätt nerför trappen när jag kommer längst ner i trappen ser jag hyllplanen de är nästan framför mig då jag snubb...

Jag ska byta jobb, från den skola jag arbetar på nu till en som ligger mycket närmare vårt nya hus. Arbetsuppgifterna kommer även dom att skilja sig lite från de jag har haft tidigare. Det kommer nog att bli bra. Men under de knappt tre veckor som ha...