Debatternas tid är här.

Knappt hade jag hämtat mig efter allt bråk om en egen mobiltelefon och ipad förrän nästa högljudda önskan (läs, krav) poppar upp som en oönskad parkeringsbot.

V kommer instampandes åh är på alla sätt det där åskmolnet som är på väg att blixtra åh dundra. Mycket riktigt råkade jag sätta igång spektaklet med den simpla frågan, hur var det på skolan idag??

Då skriker min söta men ack så rosenrasande dotter
"jag vill ha en kanin" väser hon
"Men du vet ju att det inte går, k är ju allergisk..." Försöker jag
"Jag vill ha en ÄNDÅ, vi kan lämna bort K!" Jag tappar hakan lite åh v ser helgalen ut.
"Det där var fult sagt!" Jag försöker att inte bli lika galen jag. Samtidigt lagar jag middag åh försöker se till att diddi inte försöker lära sig skära grönsaker med den VASSA kockkniven. (Diddi klarade sig, men maten blev lite bränd.)

Det visade sig att M kläckt den briljanta iden att v kunde ha en kanin hos mormor åh morfar. Bara det att då måste morfar flytta (jätteallergisk mot kaniner).

2 i hennes klass skulle visst få marsvin. Åh hon påstod att hon kände sig retad eftersom hon minsann inte kunde få ett eget husdjur.

Så nu har hon bestämt sig för att spara ihop till en undulat. Tur att det lär ta lång tid... Innan dess kanske hon hinner ändra sig.... Annars har vi en dag en undulat i huset.... Suck. Men tack vare den iden gick det hysteriska anfallet (jobbiga, asdryga bråkamedalltochalla-humöret) över. Så bara det är nästan värt en undulat.

Tidig morgon, fullt upp hela dagen. Åh sedan till kvällen när de små umgås med john blund somnar även föräldern snart.

Trots tidiga kvällar befinner sig påsarna permanenta under ögonen.

Trots att man städar, diskar, tvättar å lagar mat 365 dagar om året är det sällan det inte finns prylar på villovägar, magar att mätta, disk att diska åh smutsiga kläder i tvättkorgen.

Åh på tal om trots, trotsperioderna ger gråa hår på föräldrarna....

Man fostrar, löser problem, tröstar, torkar snoriga näsor och hjälper till med toalettbehov.

Listan på arbetsuppgifter kan göras lång.. Allt på grund av att man delade sin kärlek med någon annan...

Slitigt kan tyckas, men när ens barn kommer åh kramas hårt. Säger "mamma" eller "pappa" jag älskar dig. Då är allt mödan värt.

Solen skiner -8 grader. Snön glittrade åh det verkade vara en fantastisk vårvinterdag. Barnen stack ut så snart frukosten landat i deras magar. Jag klädde på de små åh begav mig ut efter dem strax efter. Men, ack så fel det var!! Det blåste isbjörnar och polarvindar. Kallt som attan!!

Vår tänkta lunch (grillade hamburgare på grillen) som skulle ätas ute vid trädkojan blev inflyttad till köket. Eller varför inte någon annan plats i huset.

Litet kojhäng blev det innan ca en timme efter att alla kommit ut var alla inne igen. I kojan lektes det hundar, åh kojan var visst en båt. Med sovplatser uppe på taket.

K är kvar på sjukhuset och ska inhalera ett pr gånger i natt. Han har lungkatarr, något som kan vara orsakat av rs-virus.

Det fick min orosfaktor att skjuta i höjden. Lilla miiimii!! Rs är ju farligt tänk om hon får rs!! Jag riktigt såg små rs- monster i diddis snor och hosta. Men så landade jag i tanken är det så, då är det ju så. Hon är ju frisk nu, det är det som räknas. Blir hon det minsta dålig kommer jag åka för att kolla henne.

Nä nu sover alla hos oss, åh det tänker jag åxå göra.

Sov gott

Att det ska bli så konstigt hemma när några är på sjukhuset! Lite som om favoritmöbeln plötsligt försvunnit.

Konstigt egentligen, det är ju inte alls så när det är vanlig dag då både jobb och skola kräver sina medlemmar. Men vetakapen att några befinner sig på sjukhuset gör allt konstigt bara. En tomhet, jag tycker det tar kraft. Jag oroar mig. Känner mig otillräcklig. Jag försöker ge de barn som är hemma en bra dag. De får inte komma hem idag, så vi blir "ensamma" hemma ikväll. Men det är precis så det känns.

Just nu bakar V chokladbollar åh diddi sover. Miiimii släpper bröstet och ger ifrån sig ett högt glädjetjut. Sötnöten!!

Nä nu ska jag fortsätta förtränga oro och tomhet med alla måsten i hemmet.

Så åkte k åh m till akuten snart 2 dygn med en feber som inte vill ner under 39 åh så falsk krupp på det!! Stackars liten :'(

Det känns bra att vi åkte hem från svärföräldrarna trots att det kändes tråkigt att lämna igår. K sa flera gånger efter vi kommit hem "hemma bäst".

Jag vet egentligen inte vad f-n jag för vaken. Jag borde ju stupa i sängen. Efter att ha varit vaken lite här och där men nästan helt vaken sedan kl03.

Men här sitter jag och samlar tankarna. Får väl bli kaffe på någon timme, hoppas lite på kallt väder så vi kan vara inne åh mysa. Fast blir vädret bra kan man ju ta en skön promenad med diddi, miiimii åh V. Kanske åka lite pulka beroende på hur diddi mår. Men V vill garanterat göra något skoj. Hon var sååå sur åh rastlös hela dagen igår. Hon sysselsatte sig åh oss med att bråka om allt och inget, suckelisuck!

I morse var hans feber borta. Så vi valde ändå att genomföra vår plan. Men nu när vi kommit fram - så hade han en temp på 40,3 åh det med både en dos alvedon åh ipren i sig.

Nu är det marginellt bättre. Han verkar inte få ner tempen mer än till 39,9. Vi serverar glass åh fyller på med febernedsättande och hoppas på att K ska må bättre imorgon.

Diddi, han har ca 38,5 men är betydligt piggare. Han leker på som ingenting.

Förresten, det har snöat så mycket att den bästa beskrivningen för läget är insnöade. Vi får nog inte ens ut bilen om vi skulle försöka.

Diddi fick feber ikväll :( det upptäckte jag efter att han kräktes.

Hoppas att han inte är magsjuk, utan att det var en febertopp pga den förkylning han har.

Efter kräket var han åter hur pigg åh busig som helst. Åh snodde chips. Han var busig åh pigg innan åxå.

Ja, ja... Man vet ju aldrig med små barn. Jobbigt bara att samtidigt som jag var med diddi vrålade esmee som en galning. Det på en situation som jag redan tycker är jättejobbig. Stressnivån gick genom taket. Precis vid dessa tillfällen önskar jag att M inte var på jobbet...

Nä nu håller jag på med nattningen. Sedan ska jag förutom att sortera sockar och underkläder hålla tummen åh be böner att det inte är magsjuka.