Jag har fixat en stor långpanna med lasagne. Dukat å tänt ljus. Vi har alla precis tagit för oss av maten å börjat äta. E sitter bredvid mig. "Mamma vad stor mage du har!" Klapp, klapp. Fick lite svårt att äta färdigt efter det. Försökte skämta med henne om att man aldrig kan veta om det finns en bäbis där inne. Men alla de gånger vi bestämt sagt att det inte blir något fler barn gjorde att skämtet föll platt.

Det värsta är ju att barn är så ärliga. Hatar känslan av att pendla i vikt. Vill faan bara hitta min trivselvikt å hålla den.

Börjar vara jävligt less på sängläget nu