Idag har ångesten förföljt mig. Som en vidrig varelse med långa tentakler har den flåsat mig i nacken och kramat syret från kroppen.

Jag vill ju bli mig själv igen! Men allt leder fel. Många kallelser för K på olika vårdrelaterade besök = stress
Maktlösheten över att inte bli tagen på allvar av min så upptagna läkare.
Stress över att jag inte fungerar som jag ska. Stress över arbetet, barnen ja allt.

I ett försök att må bättre åkte jag å klippte mig. Men för första gången så hade jag riktig panik på vägen ut. Inte för själva klippningen utan på grund av hur frisören fixade till håret efteråt. Jag hade gladeligen tagit på en påse över huvudet om jag fick. Men istället gick jag stressad, ångestfylld och generad till bilen å rafsade ihop håret i en stram knut. Kul...

Sen har ångesten fortsatt förfölja mig. Flåsa mig i nacken å göra allt så jobbigt...

Nä nu får det vara nog! Nu tänker jag försöka sovs bort elendet. Hoppas på en bättre dag imorgon. God natt